Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1926 - August Brunius - L. M. Ericsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer och mer avväga sitt omdöme med en finess, som vande publiken att i sin tur uppfatta nyanser.
Brunius ägde en sällsynt förmåga att i få satser värdesätta en fängslande prestation och antyda
dess säregna konturer. Både av instinkt och princip litade han alltid mest på det snabba,
omedelbart nedskrivna teaterintrycket och var en avgjord motståndare till den tanken, att kritiken skulle
få utarbetas i bekvämt lugn en eller annan dag efteråt. Han blev en mästare i detta slags kritiska
midnattssport, som kräver speciell sinnesnärvaro och säkert handlag; den, som prövat, vet vad
det vill säga. Hans meningar hade också den förtjänsten, att de tålde diskuteras, och just häri
såg han själv kritikens kanske värdefullaste stimulus. Hans kritikermoral var föredömlig även
ur den synpunkten, att han vågade gå mot strömmen, där hans övertygelse så krävde.
Teaterkritik betraktas ofta antingen som en tribunal eller som en blomsteraffär» För Brunius var den
intetdera: han såg sin uppgift i att vägleda och orientera, att först och sist skapa en artistiskt
mottaglig atmosfär. Otvivelaktigt har hans verksamhet övat ett nyttigt inflytande inom den
period av svensk teaterutveckling, som han fick följa. ..
Hans bildning var framför allt orienterad västerut och ägde därigenom bestämd och enhetlig
färg. Som väckare av intresset för engelska kulturvärden blev han något av en pioniär; på senare
år hade han även tillfredsställelsen att finna detta arbete allt mer uppskattat och fruktbärande.
Att vår långvariga litterära isolering gentemot England numera är bruten får till icke ringa del
tillskrivas Brunius’ målmedvetna, sympatiburna strävanden åt detta håll. Men det bör icke
förbises i karaktäristiken av denne helrealist, att han på samma gång med stilla, privat böjelse studerade
de klassiska auktorerna — kanhända ett arv från den gamle grekprofessorn och latinpoeten i
hans släkt.
Mer än de flesta skönlitterära författare, som haft friare händer att uttrycka sig, lyckades
August Brunius prägla ett temperament och en stil. Ett huvud för sig, en av nerverna i vår
kultur, en viktig stålfjäder i helheten.
L. M. Ericsson.
Grundläggaren av den svenska
telefonindustrien Lars Magnus Ericsson avled den
17 december i sitt hem Hågelby gård,
Tumba, något över 80 år gammal.
Med L. M. Ericsson gick en i många
avseenden betydande och märklig man ur tiden.
Uppvuxen i ringa förhållanden fick E. redan i unga
år sträva hårt för sitt uppehälle men lyckades
tämligen snart genom målmedvetenhet, energi och
skicklighet skapa sig själv en solid och bemärkt
ställning och lägga grunden till och driva fram
en svensk världsindustri av stora mått. Vid 20
års ålder kom E., som var bondson från
Värmland, till Stockholm, där han under sex år
arbetade på en instrumentfabrik för att sedan med
hjälp av ett statens resestipendium bege sig till
utlandet, där han studerade i fyra år.
Hemkommen år 1876 öppnade E. en verkstad i
anspråkslös stil för tillverkning och reparationer av
fysikaliska och matematiska instrument. Redan
följande år kom Bells uppfinning av telefonen, och
bland de första, som förstodo den nya
uppfinningens framtidsvärde, var just E., som med
brinnande intresse studerade den nya apparaten
och själv började experimentera ut förbättringar
av olika slag. E. fick snart ett gott namn som
telefonkonstruktör, och vid en demonstration av
Bellbolagets apparater jämsides med E:s
förklarade prövningsnämnden de sistnämnda överlägsna. E. fick nu uppdrag att utföra olika
telefon-anläggningar, ojämförligt betydelsefullast av dessa de i Stockholm i och med bildandet av
Stockholms allmänna telefon a.-b. på initiativ av ing. H. T. Cedergren. Sedan dess var
– 232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
