Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1926 - L. M. Ericsson - Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framigången given. 1896 bildades a.-b. L. M. Ericsson och fem år senare drog sig E. från
ledningen av den starkt växande affären för att i lugn och ro ägna sig åt skötseln av sina
gårdar, först Alby, sedermera Hågelby, vilka båda ställen han utvecklade till
mönsteranläggningar.
L. M. Ericssons betydelse för den svenska telefonindustrien torde knappast kunna
överskattas. Att Sverige så tidigt kom att intaga och sedan alltjämt kunnat hävda sin plats som
ett telefonens rangland, det är till väsentlig om ock ej uteslutande del E:s förtjänst. E.
var i främsta rummet en de eleganta och praktiska konstruktionernas man. Han hade från
första stund stora fordringar på sina konstruktioners soliditet, ja även elegans, vilket
förklarar att han så snart även under den blygsamma begynnelsetiden kom att observeras, och
de svenska telefonernas goda namn och rykte för oöverträffad kvalité kan alltså sägas vara
ett dyrbart arv från telefonindustriens pioniär ,i vårt land. "
Personligen skildras E. som en ytterst tillbakadragen och blygsam man, som aldrig ville
synas eller lysa. Mot sina underlydande var han en human, fryntlig, allmänt älskad och
vördad chef.
Ellen Key.
Natten till söndagen den 25 april avled Ellen
Key i sitt hem på Strand efter att ha varit
sängliggande i omkring en månads tid. De
senaste veckorna hade hennes tillstånd varit
hopplöst, och dödsbudet kom alltså ej oväntat. Hon
nådde en ålder av något över 76 år.
En imponerande hyllningsgärd ägnades, som ju
också var att vänta, Ellen Keys minne, och
tidningar av alla skiftningar tävlade om att ge
hennes livsgärning en rik och allsidig belysning. Även
i utlandet särskilt i Tyskland framkallade hennes
bortgång många uttryck av uppskattning och
tacksamhet. Den 28 april fördes hennes stoft
från Strand efter en enkel högtidlighet, vid vilken
Verner von Heidenstam under djup rörelse
bringade henne ett sista farväl. Efter bisättning i Örebro
krematorium ägde eldbegängelsen rum därstädes
den 4 maj i närvaro av bl. a. prins Eugen och
prinsessan Ingeborg. Jordfästningen förrättades av
ärkebiskop Söderblom, som läste några bibelord
och psalmcitat samt några brottstycken ur Ellen
Keys diktning.
Under rubriken »En okrönt drottning» ägnade
Selma Lagerlöf i Svenska Dagbladet Ellen Key
följande hyllning:
Tre drottningar, alla okrönta, alla ovalda, men dock
drottningar alla tre, känner svensk kvinnorörelse.
I dess första gryning, i väckelsens och förberedelsens tid, intas tronen av Fredrika Bremer;
efter henne, under organisationens och framryckningens år, föres spiran av Sophie Adlersparre.
Då hon nedlägger den, står Ellen Key där, vältalare, författare, hj ärtevinnare, folkuppfostrare,
reformator, alltomfattande kulturmänniska, som obestridd tronarvinge.
Men är det sant vad jag säger? Tronarvinge var hon, men blev hon någonsin drottning?
Var hon inte snarare rebellen, hindraren? Blev hon inte lämnad efter vid vägkanten, medan
skarorna, i vilkas spets hon borde ha tågat, drogo fram till seger och utskiftande av byte.
Så kan det tyckas mången, så har det också stundom tyckts mig.
Men nu vid hennes bår frågar jag mig, om inte hennes drottningplikt var just detta att hålla
tillbaka och mana till besinning. Lättare hade det varit att jubla med oss andra över varje nyöppnat
arbetsfält än att predika för oss urmodiga läror om att kvinnolycka endast står att finna i kärlek
och moderskap.
– 233 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
