Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teateråret 1938. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I övre raden fr. v.: Harry Roeck Hansen i »Professor Mamlock» (Blancheteatern). Anders de
Wahl i »Julius Cæsar» och Ivar Kåge i »Spel på havel» (båda på Dramatiska teatern); under:
Lars Hanson i »Julius Cæsar», Alice Eklund i »Jag känner dig inte» (Komediteatern)
samt-Karin Ekelund och Fritiof Billquist i »Trojanska kriget blir inte av» (Oscarsteatern).
rättskipning, vilket kunde tyckas knappast höra hemma på en statsunderstödd
scen. Av den goda emsemblen fäste man sig främst vid Lars Hanson som en
våldsamt karikerad domare och Hjördis Petterson som hans andligen utsvultna,
förgrämda och ondskefulla hustru. Det obligatoriska lätta vårprogrammet utgjordes
slutligen av en engelsk komedi, »Älskling, jag ger mig...» av Mark Reed, som med
kvickhet och elegans skildrade det dilemma, vari en radikal författarinna kommer
då hennes dotter vill praktisera hennes egna idéer om fri kärlek etc. Av de agerande
minns man bäst Inga Tidblad och Frank Sundström som de båda ungdomarna i
pjäsen.
Blancheteatern gav på nyåret en sällsynt dum fars, »Tre män på en häst», och
sedan ett Strindbergsprogram, »Paria» och »Fordringsägare», vari de bästa
insatserna gjordes av Holger Löwenadler som herr X och Ester Roeck Hansen som
Tekla. Nästa pjäs, »Professor Mamlock» av Friedrich Wolff, var ett tendensdrama
med ämne från judeförföljelserna i Tyskland. Här fick man nöjet att se
teaterchefen, Harry Roeck Hansen, i huvudrollen, där han utmärkt fick fram både juden
och professorn. Bland birollerna märktes särskilt Georg Rydebergs hätska och
dödströtta kommunistyngling. Skådespelet blev en stor framgång och gavs ända
från mitten av februari tills det blev tid att övergå till Kar de Mummas
sedvanliga sommarrevy.
Komediteaterns ordinarie succépjäs hette denna gång »Jag känner dig inte»,
en fars av italienaren Aldo de Benedetti, där Alice Eklund liade tillfälle att
utveckla sin komiska verve och sitt smittande lustspelshumör i en verklig önskeroll.
180:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
