Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modernäringen 1939. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmast föregående år innebar en ökning med nära 85 mill. kr. Förutom på årets
skörd kunde folkhushållet även stödja sig på ett stort beredskapslager av
spannmål. Tillgången av bröd, socker och potatis var sålunda så riklig, att varje tanke
på ransonering måste stämplas som orimlig. Även i fråga om den animaliska
produktionen var landet i den lyckliga belägenheten, att det praktiskt taget var
självförsörjande. Den ömtåligaste punkten utgjorde matfettförsörjningen, närmast
med tanke på importsvårigheter för kraftfoder till mjölkproduktionen och
råvaror för margarintillverkningen.
En av de första beredskapsåtgärder på jordbruksfronten, som regeringen efter
krigsutbrottet vidtog, blev också att beslagtaga oljekaksförråden och att ställa
handeln med foder under kontroll. En annan därmed jämförlig åtgärd var ett
ingripande i fråga om konstgödning. Vid årsskiftet ansågs dock jordbruket vara
jämförelsevis väl försett med såväl foder som gödningsmedel.
Med hänsyn till den fara för höjning av allmänna prisnivån och därav
följande inflation, som stegrade livsmedelspriser måste medföra, gjorde regeringen
med lojalt stöd av jordbrukets eget ekonomiska föreningsväsen alla
ansträngningar för att hindra förhastade prishöjningar på livsmedlen. Det var också
endast en högst obetydlig höjning av noteringarna som kunde konstateras under
höstens lopp. För växtprodukterna lågo sålunda priserna ännu vid första
krigsmånadernas slut till och med 16 procent lägre än genomsnittspriset för
femårsperioden 1925—1929, vilken som bekant utgjorde riktpunkten för den av årets
lagtima riksdag bestämda jordbrukshjälpen. I fråga om animaliska produkter
var genomsnittet däremot 7 procent högre än ovan angivna genomsnittsnivå. På
de förnödenheter, som jordbrukarna äro hänvisade till att köpa, hade dock
i vissa fall en betydande prisstegring ägt rum vid jämförelse med åren 1925—
1929. För järn uppgick den till 75 procent, vilket betydde starkt ökade priser
för järnredskap. Vidare lågo kraftfoderpriserna genomsnittligt 6 procent högre,
och lönekostnaderna voro även betydligt större.
Det förelåg alltså ett starkt behov att redan vid den på hösten sammankallade
urtima riksdagen justera de på våren företagna jämkningarna i stöddirektiven.
En proposition i sådant syfte framlades också. Denna gick ut på oförändrat
smörpris men höjning med 1 öre av prisutjämningsbidraget för produktmjölk,
återgång till inlösen av brödsäd med ett inlösningspris den 1 juni 1940 av kr.
21,50 per deciton för såväl vete som råg jämte en del andra
prisregleringsåtgärder, medförande en kostnad på 40 mill. kr. Det nya stödprogrammet fick ett gott
mottagande och ansågs i och för sig ganska väl avvägt med hänsyn till
nödvändigheten att stimulera jordbruket till största möjliga livsmedelsproduktion.
Däremot uppstod en livlig debatt om jordbruksministerns plan för finansiering av
de nya åtgärderna. Kostnaderna för dessa beräknades till 40 mill. kr., varav 30
mill. begärdes i anslag på driftsbudgeten, medan resten skulle tagas av
prisregleringsfonden. Då detta innebar en övergång från det gamla systemet, där alla
kostnader täckts med olika, på produkterna lagda skilda slags avgifter ■—
mjölkavgift, margarinaccis, slakthusavgift m. m. — till direkt statssubvention,
framkallade regeringsförslaget på denna punkt starka betänkligheter. I flera motioner
framhölls, att ett sådant subventionssystem gjorde jordbruket mera beroende av
de partipolitiska fluktuationerna inom riksdagen. Det kunde visserligen ur
prisregleringssynpunkt fungera ganska tillfredsställande för den enskilde
jordbrukaren under dåvarande politiska konjunktur. Men vem visste hur länge den kunde
vara? frågades det. Första särskilda utskottets majoritet tillstyrkte emellertid
propositionen, och de icke blott från högern utan även från andra partier
reservationsvis framförda farhågorna avvisades, när kamrarna veckan före jul gingo att
fatta beslut och propositionen bifölls.
151’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
