Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorkrönika 1939. Av redaktör Age Gillberg - De svenska trafikproblemen - Bilrekordet nära 600 km/tim - Tyska racerbilarna alltjämt i spetsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Främst gällde diskussionen omläggning till
högertrafik även i Sverige. Vad som härvidlag
medhanns, innan krisen kom med andra
motoris-tiska problem, var tillsättandet av en statlig
kommitté med uppdrag att förebringa en allsidig och
förutsättningslös utredning av frågan, även
medtagande preliminär kostnadsberäkning för en
eventuell reform.
Bilrekordet nära 6oo kmjtim.
Att notera nytt absolut hastighetsrekord för
bilar ingår numera i varje års motorkrönika.
Kapten George Eystons fantastiska notering av
den 16 september 1938, lydande på 575,57 km/tim.,
stod sig icke fullt ett år. Hans medtävlare från
föregående år, engelsmannen John Cobb, for även
detta år över till Utah och Bonnevilles saltöken i
akt och mening att icke återvända utan att ha
rekordet i sin ägo. Med samma Railton-byggda
fartvidunder, som han nyttjade 1938, men
ytterligare upptrimmat, gjorde han några försök och
lyckades den 23 augusti med det otroliga. Det
blev ej heller någon liten förbättring av
noteringen. Det absoluta hastighetsrekordet »till lands»
löd därefter på 593,479 km/tim.!
Cobbs rekordvagn väger 3 000 kg., är 1,35 meter
hög och nära 2 meter bred. Kraftkällan utgöres
av tvenne Napier-Lion-motorer om vardera 23,9
liters volym och sammanlagt givande 2 900 hkr
vid toppvarv. Kompressorn, som givetvis måste
finnas, har ett varvtal på 30 000 per minut.
Redan den 26 juni lyckades Cobb med denna vidundervagn, genuint engelsk i varenda bit,
driva upp världsrekordet för 5 kilometer till 523 km/tim., därmed bevisande, att fordonet även
kunde hålla för en långvarigare påfrestning.
Tyska racerbilarna alltjämt i spetsen.
Även under 1939 fortsatte de tyska racerbilarna sin segerrad utan att kunna hotas av de
italienska, franska och engelska märkena. Hermann Lang, Rudolph Carraciola och von Brauschitsch
på Mercedes samt Nuvolari, Hans Stuck, Georg Meier och Hermann Müller på Auto-Union turade
om med tätplaceringarna i storloppen. I de stora backloppen vann Hans Stuck de flesta segrarna
men blev i tyska Back-Grand-Prix slagen av Lang. Müller blev både där och i Wienerhöhenstrasse
snabbaste förare och rekordbrytare med Auto-Union. Eilenrenne på Nürburgring vanns av Lang
på rekordtid med Nuvolari som tvåa. Tripolis Grand Prix vanns av Lang på Mercedes med
Carraciola närmast, och franska Grand Prix blev en seger för Müller med Meier närmast, medan
övriga tyska storförare tvingades att utgå. Ärets sista stortävling, Belgrads stadslopp, som kördes
efter krigsutbrottet, den 3 september, vanns av Nuvolari med von Brauschitsch och Müller
närmast. Årets enda dödsolycka med racerbilar inträffade i Belgiens Grand Prix den 25 juni, då
den lovande engelsmannen Richard Seaman, som körde Mercedes och ledde loppet med 28
sekunder, råkade i sladdning på den regnblöta asfalten. Vagnen slog mot ett träd och bröts av
på mitten samt fattade eld. På samma punkl av banan sladdade f. ö. både Nuvolari och
Carraciola av vägen, men bägge klarade sig utan skador. Loppet vanns av Hermann Lang, Mercedes,
före Hasse, Auto-Union, och von Brauschitsch, Mercedes.
Motorcyklarnas storlopp, Englands TT, beseglade även en tysk triumf. För första gången
lyckades en icke engelsk maskin vinna stora klassen och en icke engelsk förare denna världens
mest eftertraktade motorcykelseger. Det var Georg Meier, som med BMW bröt engelsmännens
segerrad och därtill satte nytt rekord för loppet med 143,7 km:s medelfart. Tvåa blev
märkeskamraten West, trea Freddie Frith, Norton, och fyra Stanley Woods, Velocette. 350-kIassen
vanns av Stanley Woods, Velocette, som därmed hemförde sin tionde seger i engelska TT och
hyllades frenetiskt. Tvåa i den klassen blev H. Danieli, Norton, slagen med 8 sekunder, och trea
tysken Fleischmann, DKW. Minsta klassen, 250 cc., vanns av E. A. Mellors med italienska
Benelli; tvåa blev Evald Kluge, DKW, och trea F. G. Tyrell-Smith på British Excelsior.
Årets Europamästare i stora klassen blev italienaren Dorino Serafini, som tack vare en stor-
loppsseger mer än Georg Meier gick förbi denne i poäng.
[>"
226’
Sveriges vid denna tid bäste all-round
motorcyklist, Folke Larsson, AMCK, Stockholm,
efter nordiska loppet vid Saxtorp den 6
augusti, då han blev tredje man i stora
klassen; t. v. Sten Edlund, »upplagd» storstjärna
och lagledare för svenskarna vid Saxtorp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>