Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktskriget i Europa - De baltiska länderna pantförskrivna till Sovjetryssland - England och Frankrike i krig mot Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demokratien och Friheten: •— Nu tänker man
»göra världen trygg» för oss två igen. Men vi
vet, hur det gick förra gången. Så det är nog
säkrast att smita till en annan värld,
(CHATHAM)
möjligheter att bryta sig nya banor i
det ockuperade landet och om
besegrandet av de oerhörda svårigheter,
som förknippades med realiserandet av
tyskbalternas egendom, avvecklandet
av deras affärer och de likvida
medlens överförande till Tyskland — allt
anförtrott åt blandade baltisk-tyska
statliga organ — kunde man lika litet
bilda sig ett klart begrepp som om
den framtida inre utvecklingen i de tre
realiter från de fria staternas lista
strukna baltiska länderna.
Tysklands angrepp mot Polen, vilket
gav den direkta anledningen till det
europeiska krigets utbrott, var endast
sista etappen på en väg, som
oundvikligt lett till en ny kraftmätning mellan
Europas stormakter. Tidigare etapper
voro Tjeckiens annektering, Memels
återtagande och i viss mån även
Albaniens erövring, för vilka händelser ovan
redogjorts. En hel mängd andra
faktorer, om än ej av lika framträdande art,
gruppera sig också i det orsaks- och
följdsammanhang, som resulterade i
krisens utlösning.
England och Frankrike i krig mot Tyskland.
Redan så tidigt som den 6/2 1939 avgav Chamberlain i engelska underhuset i
samband med frågan oin Italiens »naturliga aspirationer» på Frankrike en
deklaration, vari det bland annat hette, att »varje hot mot Frankrikes vitala intressen
måste framkalla Englands omedelbara samarbete». Chamberlain klargjorde
därmed en gång för alla, att England oförbehållsamt stode på Frankrikes sida. Därav
framgick också, att England i händelse av krig ånyo skulle ingripa med
landstridskrafter på Europas fastland.
Omedelbart efter Tjeckiens annekterande i mars förklarade Chamberlain öppet,
att försoningspolitiken nu vore slut, och att det var tid att slå in på andra vägar.
Redan vid sin återkomst efter Münchenuppgörelsen föregående år hade han som
det närmaste målet för sin politik angivit: rusta, rusta, rusta! Sedan dess hade
han förverkligat denna politik på ett sätt, vartill Englands historia ej erbjöd
motstycke. Den 26/4 tillkännagav engelska regeringen sitt beslut om allmän
värnplikts införande. Lörd Halifax hade också antytt, att England sökte nya allierade
och hälsade envar välkommen. En av Chamberlain några dagar efter Tjeckiens
ockupation planerad fyrmaktsdeklaration av London, Paris, Moskva och
Warszawa mot våldspolitiken mötte motstånd från Polen, där man ville hålla
sig undan från blockbildning, och vann endast villkorligt gillande från rysk sida,
vilket ej hindrade, att Polen längre fram fick sitt garantiavtal. Det var för övrigt
enbart Moskvas imperialistiska planer mot Baltikum och Finland, som då stodo
i vägen för en tremaktsallians.
Den 13/4 tillkännagav Chamberlain en viktig utvidgning av de förpliktelser,
vilka England åtagit sig på kontinenten, inför ett underhus, som inkallats på
316’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
