Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktskriget i Europa - England och Frankrike i krig mot Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grund av Albaniens erövring. Han
meddelade nämligen, att garantien åt Polen
i identiska ordalag utsträckts till
Grekland och Rumänien. Det sistnämnda
landet fick också en engelsk kredit på fem
millioner pund sterling. Daladier avgav i
en Pariskommuniké en liknande
förklaring. Den 12 maj omtalade Chamberlain,
att England och Turkiet genom ett avtal
utfäst sig att lämna varandra ömsesidig
och obegränsad hjälp i händelse av
angrepp, som ledde till krig i Medelhavet.
Den inbrytande sommaren
kännetecknades av en viss politisk stiltje, om man
bortser från de alltjämt pågående
engelskfranska förhandlingarna med Moskva om
en defensivallians, vilka i slutet av juli
efter många om och men bragts så långt,
att ett avtal syntes säkert. Det skulle
endast vara ett par detaljer, som återstodo
att klara. Sedan skulle de fortsatta
förhandlingarna läggas i händerna på
militärstaber från de berörda länderna. Dessa
militära överläggningar öppnades i
Moskva den 13/8, men hunno nätt och
jämnt bli veckogamla, innan meddelandet
om det tysk-ryska
nonaggressionsför-draget slog ned som en bomb. I
Tyskland stodo då redan två millioner man under vapen, och ytterligare två
millioner mobiliserades under de närmaste dagarna. I England fortsatte man
metodiskt och utan brådska att försätta krigsmaktens olika grenar i hemlandet och
imperiet på krigsfot, och kabinettet fick den 25/8 nästan diktatoriska fullmakter.
London mörklades. I Frankrike, där man börjat kalla årsklasser under fanorna
den 20/8, utfärdades order om allmän mobilisering den 1/9.
Sedan England och Frankrike den 3/9 förklarat Tyskland krig, närmast på grund
av invasionen i Polen, skyndade de engelska dotterländerna Australien och New
Zealand att redan samma dag följa moderlandets exempel. Följande dag avbröt
Egypten de diplomatiska förbindelserna med Tyskland, och samma åtgärd vidtog
den 6/9 Sydafrika, dock först efter regeringskris på frågan. Irak avbröt
förbindelserna dagen därpå. Den 10/9 följde Kanadas krigsförklaring. Rom, som redan
den 1/9 deklarerat, att det »icke komme att taga initiativ till militära operationer»,
hade den 31/8 gjort ett försök att få en femmaktskonferens till stånd, men detta
förslag, som fick ett gynnsamt mottagande från berörda makters sida, strandade
på de av Tyskland följande natt inledda fientligheterna. Mussolini upprepade
dock den 2/9 medlingsförsöket, ehuru utan framgång.
Om stridsverksamheten till lands under krigets första månader ända fram till
årsskiftet är — bortsett från striderna i Polen - - ej mycket att säga. Av den hjälp,
som västmakterna lovat Polen, blev ingenting. Truppsändningar dit — om Polen
ens väntat några — kunde av helt naturliga skäl ej äga rum, och någon
flyg-hjälp hördes ej heller av. Den avlastningsoffensiv i väster, som hade avsetts skola
draga tyska styrkor från östfronten för att lätta trycket för polackerna där, kom
aldrig till stånd, och stridsverksamheten på västfronten stelnade redan från
början i ett ställningskrig — eller kanske snarare ett stillastående i ställningar —
Franske Moskva-ambassadören Paul Emile
Naggiar vid ankomsten till Bromma flygfält
på brådstörtad hemfärd den 28 augusti.
317’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
