Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1941. Av redaktör K. O. Hammarlund - Handeln med mjöl och bröd, all spannmål under reglering - Husdjurens förseende med foder en viktig fråga, som löstes på olika sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det av tillgången på matfett ansågs gräddransoneringen ha betydelse för
fullföljandet av mjölkstandardiseringen. Bestämmelserna härom skulle nämligen kunna
ha gjorts ineffektiva genom inblandning av grädde i konsumtionsmjölken.
Handeln med mjöl och bröd, all spannmål under reglering.
Den från föregående år övertagna brödregleringen kompletterades den 15 januari
med en reglering av handeln med mjöl, gryn och bröd av havre och korn. En
kupong av inköpskortet E gällde för inköp av VA kg mjöl, gryn, skorpor eller käx
eller ett kg hårt bröd eller 1 625 gram mjukt bröd, oavsett om varorna voro
framställda av råg, vete, havre eller korn. Utöver den allmänna brödregleringen
ställdes i utsikt ett kg havregryn i kvartalet. Beträffande förmalningen stadgades, att
ingen, som yrkesmässigt bedrev kvarnrörelse, fick mala havre eller korn annat än
efter tillstånd av livsmedelskommissionen. Dessutom var förmälning mot tull
förbjuden.
Vid uppgörandet av ransoneringsplanen för brödsäd hösten 1940 räknade man
med en förbrukning av brödsäd till människoföda av omkr. 700 000 ton. I
dåvarande läge tänkte man sig, att omkr. 250 000 ton skulle behöva tagas från
reservlagren under konsumtionsåret. I ett interpellationssvar i riksdagen den 19 juni 1941
kunde statsrådet Gjöres meddela, att ransoneringsplanen för brödsäd i stort sett
följts intill de senaste dagarna. En sänkning av ransonen hade skett genom att
perioden utsträcktes med fem dagar. Av reservlagren hade man dittills behövt
anlita omkring 150 000 ton. Siffran hade varit högre, om inte 30 000 ton importerad
spannmål kunnat användas, men å andra sidan hade man exporterat drygt 30 000
ton spannmål till grannländerna.
Priser på brödsäd och fodersäd av 1941 års skörd fastställdes i augusti av
livsmedelskommissionen. Vid frivillig försäljning från jordbrukare före 1 mars 1942
skulle följande priser tillämpas per deciton räknat: Vete och råg 27 kr., korn 26,
blandsäd 24, vithavre 22: 50 och svarthavre 21: 50. För vårvete tillkom ett särskilt
pristillägg med 2 kr. per deciton. Dessutom bestämdes visst arealtillägg som
ersättning för klen skörd eller stimulans till ökad brödsädsodling.
Efter överläggningar mellan livsmedelskommissionen, representanter för vissa
bageriidkarorganisationer och priskontrollnämnden bestämdes en minskning av
antalet brödtyper. Högsta priser bestämdes att gälla efter den 8 september, vilket
på de flesta orter medförde en allmän prissänkning på det mjuka matbrödet.
1 samband med bestämmelser den 1 september, som lade all slags spannmål
under reglering, utfärdades nya föreskrifter om kvalitetsfordringarna. Härvid togs
hänsyn till de svåra bärgningsförhållandena. Den lägsta tillåtna rymdvikten
sänktes något, medan den tillåtna halten av skadade kärnor höjdes.
En nödvändig och väsentlig besparing i mjöltillgångarna uppnåddes genom att
från den 9 oktober endast tre av kupongerna gällde för siktat mjöl, d. v. s.
vetemjöl eller siktat rågmjöl eller bröd av sådant mjöl, under det att samtliga kuponger
gällde för inköp av sammalet mjöl eller bröd av sådant mjöl eller havregryn.
Tyvärr visade sig skörderesultatet vara allt sämre ju mera man granskade det.
Enligt en beräkning skulle brödsädsskörden vara 44 procent mindre än åren 1930
—39. Glädjande nog visade det sig emellertid samtidigt, att de höstsådda arealerna
för vete och råg ökats. »Härmed är», som Svenska Dagbladet skrev, »det första
och viktigaste steget för att säkra morgondagens bröd taget.»
Husdjurens förseende med foder en viktig fråga, som löstes på olika sätt.
Fodret till husdjuren och folkförsörjningen med livsmedel stå i ett ofrånkomligt
förhållande till varandra. Foderfrågan hade därför från krisens början stått i för-
’4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
