Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1941. Av redaktör K. O. Hammarlund - Husdjurens förseende med foder en viktig fråga, som löstes på olika sätt - Reglering av köttförbruktningen och kontroll över slaktdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att tillvarataga olika slag av nödfoder begärde livsmedelskommissionen ett
belopp av 100 000 kr. Genom informationsstyrelsen igångsattes en landsomfattande
propaganda, och i samarbete med arbetsmarknadskommissionen intresserades
olika beredskapsorganisationer och ungdomssammanslutningar m. fi. för
skördearbetet. Särskilt inriktade man sig på vass och löv. Med stöd av allmänna
förfogandelagen utfärdades kungörelse angående upplåtande i vissa fall av område för
vasstäkt.
Det visade sig, att denna foderkampanj resulterade i omkring 80 000 ton
värdefullt foder för kreatursbesättningarna. Det stora fodervärdet hos vass och löv blev
bekräftat genom analyser. Den värdefullaste behållningen av 1941 års vass- och
lövtäkt anses vara, att intresset blivit väckt för detta foder både hos vetenskapen
och allmänheten.
Från den 9 juli beslaglades spannmål och vissa rotfrukter av 1941 års skörd, vissa
fodermedel och fröer samt omalen spannmål och mjöl, gryn och kli av majs. Ett
avstående av fodersäd till det allmänna bebådades. Om fodersäd användes för
utfodring i större omfattning än som kunde anses berättigat, skulle hänsyn tas
härtill vid beräkningen av de mängder, som skulle avstås. Senare bestämde
livsmedelskommissionen priserna, varvid en sänkning av havrepriset särskilt var att lägga
märke till. Man var angelägen om, förklarades det, att i största möjliga
utsträckning uppehålla den animaliska produktionen. Hänsyn togs också till att de mindre
jordbrukarna i stora delar av landet måste köpa betydande mängder fodersäd.
Endast tio procent av årets havreskörd beräknades bli såld till andra än jordbrukare.
Till komplettering av tidigare åtgärder vidtogs den 1 september en reglering av
handeln med stråfoder avseende alla slag av överlåtelser, både yrkesmässiga och
icke yrkesmässiga. Från och med den 1 september var också all spannmålshandel
reglerad. I enlighet med regeringens beslut övertog Svenska spannmåls-a.-b. den
verksamhet, som dittills bedrivits av Foderintressentföreningen u. p. a. och Svenska
stråfoderhandelsföreningen u. p. a.
Tilldelning för utfodringsändamål av fodersäd kunde under oktober—december
erhållas för hästar, vuxna nötkreatur och svin. För fjäderfän lämnades tilldelning
endast i sådana fall, där djurinnehavaren hade sin huvudsakliga utkomst av
fjäderfäskötseln.
Man räknade med en reducering av det normala djurbeståndet, för nötkreatur
med 15 procent och för svin med 50 procent. För mindre brukningsdelar
beräknades dock icke en lika kraftig minskning. För varje djur avsattes en viss
maximumkvantitet under hela perioden, nämligen för hästar allt efter arbetsprestationen
180, 225 eller 250 kg fodersäd, för nötkreatur efter geografisk indelning 35 eller 65 kg
samt för svin 55 eller 90 kg. Den fodersäd, som jordbrukarna skulle avstå, kom i
huvudsak till användning som människoföda för framställning av mjöl och gryn samt
till fördelning i mycket knappa ransoner bland jordbrukare, som inte själva hade
något foder.
Med de av livsmedelskommissionen fastställda myckenheterna fodersäd, som
skulle avstås inom de olika områdena, erhöll det allmänna 300 000 ton. Yarje
lantbrukare, som erhållit ett leveransbesked, skulle före utgången av februari månad
1942 försälja och leverera den på beskedet angivna kvantiteten fodersäd.
Reglering av köttförbrukningen ocli kontroll över slaktdjuren.
Ett märkbart ingripande var den reglering av köttförbrukningen, som trädde i
kraft den 1 april. Det hade länge stått klart, framhöll landshövding Hammarskjöld
i livsmedelskommissionen, att vi förr eller senare måste räkna med, att tillgången
på kött icke skulle komma att motsvara en oreglerad efterfrågan. Slakten
minskades undan för undan, men köttkonsumtionen höll sig dock uppe på en hög nivå. I
’66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
