Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1941. Av redaktör K. O. Hammarlund - Reglering av köttförbruktningen och kontroll över slaktdjuren - Millionreducering av hönsstammen och reglering av handeln med ägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet förbrukades ungefär 3,6 millioner kg kött och fläsk i veckan. Åtgärder
ansågos därför ofrånkomliga.
Den nya ransoneringen omfattade kött och fläsk av nötkreatur, hästar, får,
getter, renar och svin, charkuterivaror och konserver av sådant kött och fläsk samt
lagad mat, vari dessa varor ingingo till mer än 10 %. Även för rätten till slakt
kungjordes särskilda bestämmelser. Grundransonen för enskilda hushåll var 500 gram
benfritt kött eller fläsk eller motsvarande andra köttvaror i veckan per person.
Som förklaring till att även charkuterivarorna måste tagas med i ransoneringen
framhölls, att inte mindre än omkring % av allt kött och fläsk går åt till sådana
varor. Om de höllos utanför, skulle ransonerna på korten få lov att bli mindre i
åtminstone motsvarande mån. Vidare skulle lättheten att lagra charkuterivaror
lämna utrymme för hamstring och uppskruvande av priserna.
Redan i april uppstodo störningar av ett slag, som senare på året skulle låta än
mera tala om sig. Med hot om indragning av slakteritillstånd ingrep
livsmedelskommissionen på köttmarknaden i en del större städer, bl. a. Stockholm, Malmö,
Göteborg och Linköping. Privata innehavare av slakteritillstånd hade nämligen
där överskridit de av Sveriges slakteriförbund fastställda utförsäljningspriserna.
Från den 5 maj gällde över lag, att innehavare av slakteritillstånd vid försäljningar
av hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap och svin icke skulle få
till-lämpa högre priser än livsmedelskommissionen bestämt.
Som utgångspunkt för prissättningen fastställdes högsta priser för Kristianstads
och Malmöhus län, det s. k. första prisområdet. Återstoden av landet uppdelades i
elva prisområden, där bestämda tillägg fingo göras till priserna i första området.
På grund av den knappa tillgången på fläsk minskades under perioden oktober—
november tilldelningen på så sätt, att två kuponger gällde för inköp av kött eller
fläsk och de övriga för inköp av andra köttvaror än fläsk. Räknat i poäng betydde
detta, att fläskransonen per vecka sänktes från 100 till 80, medan köttransonen
ökades från 300 till 360. Redan nästa period ökades dock fläskransonen något.
Svinräkningen i oktober visade en obetydlig ökning av svinstammen, för antalet
besättningar 3,3 och för antalet svin 0,3 procent.
För uppnående av bättre kontroll över slaktdjuren bestämdes, att från den 10
november överlåtelse av levande djur till innehavare av slakteritillstånd endast
skulle få ske efter särskilt tillstånd av livsmedelskommissionen eller å dess vägnar.
Millionreducering av hönsstammen och reglering av handeln med ägg.
Ett svårt och för många sorgligt kapitel i 1941 års krishushållning var
regleringen av ägghandeln. Foderknappheten vållade efter hand nedgång i
äggproduktionen. Föregående års hönsstam beräknades till 8,2 millioner stycken, men denna
siffra torde därefter ha minskats med över en million. Då det klena resultatet av
1941 års skörd tvingade till ytterligare minskning, betänkte man också det faktum,
att hönsen omsätta sin fodertilldelning mycket sämre än nötkreatur. Mjölken är
ett allsidigare och värdefullare födoämne än ägg. Livsmedelskommissionens
produktionsavdelning ansåg, att hönsstammen borde nedbringas till 4 millioner, men
med hänsyn till småbrukets intressen ville kommissionen inte gå längre ned än till
5 millioner höns för produktionsåret 1941—42. Denna siffra motsvarade en
genomsnittlig produktion av 27 500 ton ägg, vilket är något mer än 50 procent av den
normala inhemska förbrukningen. Så kom den 19 september kungörelse om
äggregleringen.
Äggproducenten fick endast sälja sina ägg till auktoriserade ägguppköpare eller
auktoriserade partihandlare. Under vissa förutsättningar tilläts dock försäljning
direkt till förbrukare. Äggproducenten skulle kunna styrka, hur mycket ägg han
levererat, vilket sedan lades till grund för fodertilldelningen.
’67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
