Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkans gärning 1941. Av teol. lic. Åke V. Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Talarna vid kyrkobrödernas generalkonvent i Stockholm i september: fr. v. sundhetsinspektören
Lennart Bladini, rektor Manfred Björkquist, fil. dr Ivar Anderson, rektor Johannes Lundberg och
major Arvid Wallenqvist.
Sex lagstadgade pråstmöten höllos under året. Vid tre av dem, nämligen i Skara,
Växjö och Luleå, debatterades praktiska själavårdsfrågor med utgångspunkt i de
avhandlingar, som för ändamålet författats av resp. dr Y. Rudberg, kyrkoh. M.
Björkman och lektor S. Hedenberg. Även ärkestiftets präster fingo en praktisk fråga
till behandling genom prosten K. Ekmans avhandling om
konfirmationsundervisningen, under det att man i Visby med prosten Kronqvists ämne »Kristi försoning»
och i Karlstad genom kyrkoherde Fredeils förnämliga bok om »Guds ord och tron»
rörde sig på ett teoretiskt teologiskt plan, som i det senare fallet kom nära en
akademisk disputation.
Det allmänna kyrkliga mötet, kyrkans frivilliga representantförsamling, som
redan hunnit bli en fast institution, sammanträdde för 20: de gången den 12 maj i
Stockholm. Den föregående dagens bibeljubileum fick även ge innehåll åt en del
av förhandlingarna, medan andra ägnades åt kyrkans nutidsuppgifter. En
remarkabel händelse var närvaron av två officiella representanter för svenska kyrkans
två vördnadsvärda moderkyrkor, till vilka ärkebiskopen i sitt hälsningstal yttrade:
»Med rörelse, nej, med gripenhet hälsar jag företrädare för den romersk-katolska och den
grekisk-ortodoxa kyrkan bland detta mötes gäster. Sveriges evangeliska kyrka kan icke och vill icke
i otacksamhet förgäta det arv som den har fått mottaga från det ärevördiga och traditionsrika
romersk-katolska kyrkosamfundet. Ansgar och Sigfrid och Birgitta, de namnen, och så många
andra, beteckna för oss icke blott namn. De äro oss en omistlig skatt och minna oss om en
gemenskap under århundraden, en gemenskap i Kristus, vår Herre. Vördnadsbjudande är oss ock den
gamla grekisk-ortodoxa kyrkan, hon som i särskilt mått fått innerlighetens förunderligt rika gåva
och som nu står omstrålad av martyriets strålglans, ett martyrium till omfattningen så stort, att
mänsklighetens historia ej känner dess like. Sveriges kyrka aktar det som sin kristna plikt och sin
ansvarsfulla uppgift att redligt och troget stå fast vid den evangeliska bekännelse den tagit i arv
av fromma fäder och slå vakt om denna. Fädernas kyrka är värt andliga hem . . . Hur djup och
’112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
