Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkans gärning 1941. Av teol. lic. Åke V. Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pinande smärta det än må bereda
oss att se kristenheten, Kristi ena,
allmänneliga kyrka — Kristi kropp
— splittrad i olika samfund, som
i viktiga stycken av lära och
bekännelse skilja sig från varandra, så
ha vi icke rätt att sudda ut gränser
eller gå dem förbi såsom
oväsentliga. Men ett kunna vi, ett böra vi,
ett måste vi. I Jesu Kristi, vår ende
och gemensamme Herres namn, vilja
vi samfällt böja oss inför honom
och bedja honom om det äkta, det
redliga och ödmjuka broderssinnet.»
Bland andra märkligare
möten, låt vara av
blygsammare omfattning, märkes
kyrkobrödernas generalkonvent i
Stockholm 21—22 sept., som
icke varit sammankallat på 16
år. Denna kyrkans egen
lekmannarörelse räknade nu 206
lokala kårer landet runt. Talarna vid generalkonventets offentliga möte i
Medborgarhuset återfinnas på bilden på föregående sida. Under sommarmånaderna
gjorde kyrkobröderna i Stockholm en uppskattad insats genom att leda korta
dagliga aftonandakter i Seglora kyrka på Skansen.
Ekumeniska möten och konferenser kunde givetvis på grund av tidsläget icke
hållas. En god manifestation av nordisk kyrkoenhet inneburo emellertid de
clansk-svenska kyrkodagarna i Köpenhamn 8—10 juni, varvid svenska kyrkan bl. a.
representerades av ärkebiskopen, biskop Ljunggren, professorerna Briem, Pleijel och
Westman samt dr Hylander, vilka förutom i dansk radio under stor tillslutning
talade i köpenhamnska kyrkor.
Från kyrkans väckande och folkvårdande gärning finnes en hel rad viktiga
initiativ att anteckna. Genom ett energiskt uppträdande vid en dansbana av kyrkoh.
Grände i Tvååker, som i förstone tedde sig chockerande men sedan visat sig ha
slort berättigande och leda till goda resultat, riktades uppmärksamheten på
ungdomens osunda nöjesliv, speciellt det s. k. dansbaneeländet. Saken togs upp av
pressen och en rad organisationer, och diskussionen om mål och metoder blev
synnerligen livlig, bl. a. genom två broschyrer i ämnet av pastor A. Svantesson.
Mera sakförstånd och konkretion visade prästmötet i Växjö, som i skrivelse till
konungen bl. a. föreslog skärpt kontroll över nöjestillställningar, åtgärder till stöd
åt tidig hembildning och goda nöjeskulturella sammanslutningar samt sådan
disposition av nöjesskatten, att kommunerna icke bli beroende av denna som
inkomstkälla.
S. k. konfirmationsundervisning för vuxna, som under pastor Joh. W. Johnssons
ledning sedan några år meddelats i huvudstaden, kunde under året upptagas i
åtskilliga församlingar både i Stockholm och landsorten, vilket är ett gott bevis på
det stigande intresset för kristen kunskap.
Det i Djursholm öppnade rekreationshemmet S:t Lukasstiftelsen, som i den
praktiska själavårdens tjänst vill bereda kroppslig och andlig vila, står väl icke direkt
i kyrkans tjänst, men erbjuder ett gott, praktiskt förverkligat exempel på det
sedan länge eftersträvade samarbetet mellan läkare och präster. Meditation,
regelbunden andakt och lugna yttre förhållanden äro de kropps- och själsläkande
faktorerna i detta »protestantiska kloster», som står under ledning av prof. K. H.
Giertz och dr R. Eeg-Olofsson, kyrkoherde Lindgren och metodistpastor Bergsten.
Ett klipp ur filmen Den stora trappan, symboliserande
kristenhetens vandring.
8
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
