Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1941. Av professor Torsten Thunberg - Moderna vapen mot blodpropp. Heparin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fysiologen William Howell (t. v.) vid John Hopkins-nniversitetet i Baltimore, som först
framställt heparin, och med. dr Erik Jorpes vid Karolinska institutet, som gjort vårt land till heparin-
forskningens främsta centrum.
sion av heparinfrågan, som i december 1940 anordnades av svenska kirurger och
internister. Här höllos föredrag och gjordes diskussionsinlägg av Jorpes, Crafoord,
Wetterdal, Leissner, Clason, Bauer, Lindgren, Wilander, Rosenqvist, Linde och
Hedenius j:r. Man behöver f. ö. ej bläddra mycket i amerikansk litteratur för att
förstå den respekt, som den svenska forskningen rörande heparin tillvunnit sig
på hinsidan av Atlanten.
Heparin är ett skäligen ofarligt medel att döma av de åtskilliga tiotusental
intravenösa injektioner av medlet, som skett på svenska sjukhus, sedan det första
självförsöket med dylik intravenös injektion år 1935 gjordes av Hedenius. Medlets
ofarlighet innebär emellertid ej, att en injektion därav under alla förhållanden är
oskadlig. Dess koagulationsmotverkande effekt kan nämligen framkalla farliga
blödningar, t. ex. vid magsår, hämorroider och liknande tillstånd. Där man ej
behöver riskera blödning på grund av nedsatt koagulationsförmåga, där är det
möjligt att genom fortsatt tillförsel av heparin i timvis vidmakthålla en låg
koagulationstendens. Hedenius och Wilander gjorde ett dylikt försök av ej mindre än
femton timmars varaktighet. Förhållandet i fråga utnyttjades av Crafoord i
Stockholm, som efter ett par års trevande försök var i stånd att demonstrera heparins
användbarhet på människa i och för bekämpandet av koagulationstendensen efter
operationer med blodproppsrisk och lämna anvisningar för behandlingens
detaljer.
En uppseendeväckande användning fick heparin 1937 genom Holmin och
Ploman i ett fall av blodpropp i näthinnans centralven. De lyckades genom
heparin-behandling hindra blodproppsbildningens fortsättande och möjliggjorde koaglets
lösande med följd att eljest hotande blindhet undveks. Liknande fall ha sedan be-
’117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
