- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Nittonde årgången (händelserna 1941) /
118

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1941. Av professor Torsten Thunberg - Moderna vapen mot blodpropp. Heparin - Metyl-dioxi-kumarin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skrivits av Boström och William-Olsson (oavsett utländska meddelanden av samma
art, t. ex. i ett av den amerikanska läkarföreningens tidskriftnummer för oktober
1941).

Mycket anmärkningsvärda resultat ha med heparin erhållits, då det gäller att
förekomma postoperativ blodpropp. Amerikanska forskare ha visat att
heparin-injektioner förekomma blodproppsbildning hos försöksdjur, som utsatts för
kärlskador. Ingrepp på kärlsystemet kan efter heparinbehandling utföras med
väsentligen mindre fara för blodpropp än då operationen utföres utan heparin.
Liknande resultat ha i Amerika erhållits vid operativt borttagande av redan
föreliggande blodpropp. Man har förebyggt uppkomsten av ny sådan genom att hålla
patienterna under heparinverkan ända upp till fjorton dagar efter operationen
o. s. v. Ett sjukhus i Toronto har nyligen sammanställt resultaten av ej mindre än
fyrahundra heparinbehandlingar. I samtliga dessa undgicks blodpropp, medan
frekvensen därav var hög i obehandlade kontrollfall. Resultaten från Sabbatsberg
i Stockholm gå i samma riktning. I 325 heparinbehandlade fall förekommo inga
tydliga blodproppssymtom, medan efter 1100 operationer av liknande art men
utan heparinbehandling otvivelaktig blodpropp iakttogs i 9 procent och i
ytterligare 6 procent symtom, som pekade på blodpropp. Nyligen ha från den berömda
Mayo-kliniken i U. S. A. 55 fall publicerats, som visa heparins gynnsamma
inverkan, då det gäller att övervinna redan utvecklad blodpropp.

Intressant är uppslaget att bekämpa infektiösa avlagringar på endokardiet (inre
hjärthinnan) medels kombination av heparin och något av de nya antibakteriella
medlen av sulfanilamid-typ. I diagnostiskt avseende betydelsefull är den metod,
venografi, som den svenske kirurgen Bauer använder för kontroll av
blodproppsbildningens grad och förändringar.

Mot heparins användande i önskvärd utsträckning resa sig emellertid vissa
hinder. Heparinbehandlingen är synnerligen dyrbar, visserligen ej dyrare än att det
ur nationalekonomisk synpunkt torde löna sig att införa den som
standardbehandling för förekommande och behandling av redan uppkommen trombos. (Rörande
denna fråga finns en vägledande utredning i Svensk läkartidning.)

Härtill kommer att heparin måste tillföras genom direkt injektion i kärlbanan.
Dess verkan framträder ej, om det tillföres genom matsmältningskanalen. Under
sådana förhållanden är letandet efter ett mindre dyrt medel, som kan tillföras på
sistnämnda sätt, synnerligen på sin plats. Här må fästas uppmärksamheten på ett
intressant och lovande uppslag på detta område.

Metyl-dioxi-kumarin.

Sötklövern, Melilotus, är en för vårt land ingalunda främmande ört, men varken
den gulblommiga eller den vitblommiga arten förekommer hos oss i större mängd,
vilket däremot är fallet i Kanada och vissa delar av Förenta staterna. Vid
höskörden i dessa länder kan den i rätt väsentlig grad mänga sig i höet och ingår på det
sättet såväl i grönbete som stallfoder. Varken den färska växten eller den torkade
utövar någon skadlig inverkan på därmed utfodrad boskap. Om hö däremot genom
dålig lagring blir utsatt för angrepp av bakterier och mögel, så utövar Melilotus
en kraftig giftverkan på nötboskap, som utfodras därmed. Förgiftningen med det
skämda sötklöverhöet framkallar en kraftig blödningstendens, och ej sällan dö
djuren av förblödning.

Förhandenvaron av här ifrågavarande blödarsjuka påvisades i början av
1920-talet av en amerikansk forskare, Schofield, och genom hans och andras
undersökningar lärde man känna sjukdomens viktigare drag redan på 20-talet. Under
inverkan av förskämt sötklöverhö utvecklar sig efter några veckor en blödningstendens,

’118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:07:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1941/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free