Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk revy 1941. Av civilingenjör Axel Härlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträckt avverkning, vars genomförande dock mötte stora svårigheter i fråga om
arbetskraft och transportresurser. — Det största av de många timmersläp, som
bidrogo till Stockholms vinterlager av ved, innehöll c:a 18 000 m3 virke, över lVs mil
kätting gick åt för surrningen, och transporten från Norrbotten tog nära en
månad. — För kapningen av sådan flottved uppfördes i Stockholm fyra nya kapverk,
vilka tillsammans med det redan 1940 igångsatta större verket kunde förarbeta 3 à
4 000 m3 per dygn.
Vedeldningens besvärligheter stimulerade uppfinnarna till mer eller mindre
lyckade konstruktioner av hjälpapparater. Man tog sikte dels på tillförseln av
sekundärluft, dels på »intermittent drift», varvid pannbelastningen växlar mellan ett
högt värde och noll i stället för att hållas konstant vid ett lågt värde, då
tjärbild-ning riskeras. — Anmärkningsvärda besparingar uppnåddes vid försök att mäta
värmeförbrukningen i varje lägenhet i ett bostadshus och därpå grunda
hyresgästernas värmeavgifter.
Ehuru den allra största delen av SJ:s transportarbete numera utföres med
elkraft, måste man för återstoden i stor utsträckning ersätta kolet med ved. Loken
fingo ändras, tendrarna byggas på för att rymma mer bränsle, nya
vedgivningsplat-ser inrättas mellan kolstationerna och lokpersonalen kompletteras med
vedläm-pare.
Stora träkolningsanläggningar, kombinerade med utvinning av tjära och andra
biprodukter, sattes i drift i Holm vid Ångermanälven, i Lövholmen vid Piteå, i
Åsele samt i Lycksele, där bl. a. aceton skall framställas. — Med uppgift att verka
för ökad produktion av tjära ur trä och stubbar samt att centralisera dess
avsättning och förädling bildades Skogsägarnas olje-a.-b.
Vid november månads utgång voro över 71 000 gengasbilar inregistrerade mot
knappt 22 000 vid samma tid 1940. Kolgasens andel var omkring 61 % och befann sig
i stigande, tvivelsutan en riktig tendens, eftersom man vid rationell träkolning
kan utvinna tjära m. m. — Gengasdriften gjordes bekvämare genom diverse
hjälpapparater, såsom blandare, regulatorer, värmare. — Sedan gengasdriften väl
kommit i gång på allvar, gav knappheten på smörjolja anledning till nya restriktioner,
och mot slutet av året började gummibrist sätta in. För att i denna situation
nyttiggöra de mindre hårt ansträngda lagren av personbilringar började man utrusta
lastbilar med boggi under bakvagnen. Därvid ersattes bakaxelns två par ringar
med fyra par personbilringar. — Energiska motåtgärder vidtogos med anledning
av de talrika förgiftningsfall, som vållades av gengas.
Ehuru veden trots alla besvärligheter kvantitativt sett förblev det utan
jämförelse viktigaste ersättningsbränslet, stegrades intresset för våra övriga resurser,
främst torv och skiffer. Bortåt V2 mill. ton bränntorv togs upp, och för 1942
förbereddes en dubbelt så stor produktion. Statens torvbrikettfabrik i Sösdala sattes
i drift, och förädling av briketter till torvkoks, tjära och paraffin förbereddes.
-Det statliga skifferoljeverket i Närke projekterades för två ugnar av
Kinnekulle-typ, en av »estlandstyp» och en av en tredje typ, detta för att vinna erfarenheter
om de olika metodernas egenskaper. Med en brytning av 2 000 ton skiffer per
dygn beräknade man komma upp till 28 000 ton olja om året. Ett originellt uppslag,
framfört av dr.-ing. Kr. Ljungström, gick ut på att elektriskt upphetta skiffern nere
i berget och leda ångorna till en kondensationsanläggning ovan jord. Den utvunna
oljeenergien skulle flera gånger överstiga den uppoffrade elektriska energien. Ett
annat liknande förslag byggde på upphettning medelst gaser från processen,
varigenom energitillförsel utifrån skulle undgås.
Höganäs öppnade ett nytt gruvschakt vid Risekatslösa. Djupet blir 60 m, och upp
till 200 000 ton kol beräknas årligen kunna brytas. — Även de under långa tider
uppvuxna högarna av mindervärdigt avfallskol visade sig kunna utnyttjas.
’130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
