Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekonomisk översikt 1941. Sverige. Av bankkamrer K. Welin-Berger - Utrikeshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innebär, att importen minskades med 10,4 procent och exporten med 8,2 procent.
Som under avdelningen om prisrörelsen redan framhållits, var samtidigt
prisutvecklingen för in- och utförda varor synnerligen ogynnsam med en kraftig
stegring av importvaruprisen (20 procent) mot en måttlig uppgång av
exportvaruprisen (6,6 procent). Värdesiffrorna för varuutbytet med utlandet uppgingo från årets
början t. o. m. november till 1 517,1 mill. kr. för importerade varor mot 1 850,3 mill.
kr. för samma månader året förut och till 1 232,2 mill. för exporterade varor mot
1 217 mill. ett år tidigare. Medan således det synliga importöverskottet i november
1940 uppgick till 633,3 mill. kr., var det vid samma tid 1941 endast 284,9 mill. kr. Det
sammanlagda värdet av hela varuutbytet minskades från 3 067,3 mill. till 2 749,3
mill. kr. eller med 10,4 procent.
Med undantag för de lejdbåtar, som i någon mån kunde uppehålla förbindelse
med transoceana marknader, var handeln på dessa leder helt spärrad. Utbytet med
länderna kring Östersjön och med södra Europa fortgick däremot mer eller mindre
livligt ända till krigsutbrottet mellan Tyskland och Ryssland, då
fraktförbindelserna med detta senare land upphörde. I viss mån försvårades fraktfarten under
första delen av året dels av ishinder i Östersjön, dels av trafikrubbningar i
Kielkanalen. Tyskland tog givetvis emot största delen av den svenska exporten och var
även vårt främsta importland. Allteftersom olika avtal träffats om priser och
kvantiteter, kunde ett högst betydelsefullt varuutbyte ske i samband med utvecklingen
av den svensk-tyska clearingen.
Försäljningen av trävaror höll sig på nästan samma nivå som för 1940, d. v. s.
omkring 450 000 std. En nedgång i avsättningen på Tyskland av omkring 50 000
std uppvägdes av en ökad export till Danmark och Norge, vilka länder i stället
fördubblade sin import av trävaror. Även på Holland och Belgien kom en del
leveranser till stånd. Av hela den svenska trävaruexporten beräknades omkring två
tredjedelar ha gått till Tyskland. Avsättningen på den svenska marknaden
beräknades ha stigit med c:a 60 procent.
För pappersmassa voro Tyskland och Italien våra största avnämare. Ett ständigt
ökat intresse tilldrog sig viskosmassan för konstsilkeberedning på båda dessa
marknader, men även behovet av vanlig papperscellulosa var stort. De officiella
avtalsförhandlingarna voro mycket segslitna, innan man kunnat enas om priser
och betalningsvillkor. Uppgörelsen i oktober innebar bl. a., att endast en fjärdedel
av likviden skulle erläggas kontant över clearingen, medan återstående 75 procent
skulle stå över för transferering tidigast i mars 1942. Av denna sista del skulle
hälften eller 37% procent kunna återförsäkras hos den svenska exportkreditnämnden.
Säljaren skulle således under alla förhållanden komma att stå en självrisk av minst
37% procent.
En ny artikel för massaindustrien blev tillverkningen av fodercellulosa; 150 000
ton av denna vara kontraherades för fodersäsongen 1940/1941, och för nästa säsong
träffades avtal om leverans av ytterligare 200 000 ton. Dessa tillverkningar blevo
ett värdefullt tillskott för sulfitfabrikerna, medan sulfatbruken fingo en viss
ersättning i tillverkning av bl. a. spinnpapper och papperssäckar. Tillverkningen av
slip-massa låg hela året nere. Avspärrningen av kol från utlandet ställde
massafabrikerna inför svåra bränsleproblem, och man motsåg i slutet av året den kommande
utvecklingen med en viss oro beträffande kraftförsörjning och råvaruanskaffning.
Även pappersindustrien var under året starkt beroende av handelsavtalen med
Tyskland. Först mot slutet av året inträdde en mera påtaglig förbättring för
åtminstone tillverkarna av sulfatpapper, medan tillverkarna av sulfitpapper och
greaseproof fortfarande hade svårt att få order. För tidningspapper var läget
synnerligen brydsamt, då tillverkarna hela året voro avskurna från sina
huvudmarknader och även finpappersbruken hade svårt att finna avsättning för sina
produkter.
’156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
