Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från urnebulosa till protoplasma. Av Ansgar Roth - Vad skedde för två miljarder år sedan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna relativt närbelägna epok
i det förflutna? Vad var
orsaken och ursprunget till den
utveckling som då begynte? Och
hur såg det ut i universum före
denna tidpunkt?
Dessa frågor kunna kanske
aldrig besvaras. Men de voro
av så stor betydelse, att
astronomerna med största iver
ägnade sig åt att söka bevisa
eller kullkasta de argument som
anfördes som stöd för denna
tidsbestämning. Det var
framför allt fyra fakta som
åberopades:
1. Den fasta jordskorpans
ålder bestämdes med ledning
av de radioaktiva bergarterna,
vilka successivt sönderfalla
med viss oföränderlig
hastighet. Denna metod, som är
mycket noggrann, gav ett värde av
minst 1,75 och högst 3,50
milliarder år.
2. Samnia metod
tillämpades av F. Paneth på de från
himlen nedfallande meteorstenarna, vilka åtminstone delvis torde komma från
främmande solsystem och alltså utgöra kosmiska materialprov. Åldern växlade från
»endast» 90 millioner år till omkring 2,8 milliarder. Ingen av de undersökta
stenarna var således avsevärt äldre än jordskorpan.
3. Den energi som förslösas vid solens och stjärnornas strålning ersättes genom
ett slags förbränning, en alkemisk transmutation, varvid väte förvandlas till helium
under frigörande av den i atomerna bundna energien. Solens nuvarande
strålning motsvarar en förbrukning av 570 millioner ton väte i sekunden, men förrådet
är så stort att det beräknades räcka i ytterligare minst tio milliarder år. Hur
länge solen redan existerat som lysande himlakropp, är svårare att säga, då man
inte vet hur stor den ursprungliga vätehalten var. Under förutsättning, att solen
nästan uteslutande utgjordes av väte, uppskattades dess nuvarande ålder till 80
milliarder år. Men detta var ett extremt värde, och de flesta forskare ansågo mera
sannolikt, att solens lysande levnadslopp hittills endast omfattade några få
milliarder år. För stjärnor av andra typer erhöllos värden av ungefär samma storlek
med två undantag: de slösaktiga jättesolarna, vilkas livstid blev alltför kort, och
de degenererade vita dvärgstjärnorna, vilkas beräknade ålder blev för hög — ett
resultat som ledde till det djärva antagandet att dessa märkvärdiga objekt äro
långt äldre än vintergatorna och kanske härstamma från ett »förhistoriskt» skede
i universum. I detta sammanhang kan också nämnas den av R. A. Lyttleton och
F. Hoyle framförda idén att stjärnorna, framför allt jättarna, öka sitt
bränsleförråd under passagen genom rymden, vilken enligt nyare undersökningar
ingalunda är tom, utan uppfylld av glesa gas- och stoftmoln, vilkas totala materia
anses vara ungefär lika stor som stjärnornas förenade massa. Om tio procent av
de interstellära molnen utgöras av vätemolekyler, vore detta tillskott måhända
Dubbelstjärnan Beta i Lyran (Sheliak) består av två
ägg-formade kroppar, som nästan beröra varandra. En
ständig ström av gas från den större kroppen bildar en ring,
som omsluter hela systemet.
’174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
