Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den totala solförmörkelsen 1945. Av Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som leddes av docent Erik Holmberg, ingick också biologiska iakttagelser av
förmörkelsens verkan på djur och växter och andra fenomen av allmänt intresse.
Förmörkelsen studerades även av geofysikerna, som intresserade sig för
månskuggans verkan på jordens atmosfär. Meteorologerna hade upprättat en station vid
Lövånger, ett tiotal kilometer söder om Bjuröklubb, och gjorde där sina mätningar
såväl vid marken som på stor höjd med hjälp av självregistrerande radiosonder.
Institutionen för teleteknik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg sände ett
rullande laboratorium till Sörmjöle söder om Umeå, där docent Olof Rydbeck
och hans medarbetare registrerade skuggans effekt på de elektriskt ledande
lagren i atmosfärens högsta skikt, som har betydelse för radiovågornas
fortplantning. Liknande undersökningar utfördes också av Telegrafverket, bl. a. från en
station på Frösön vid Östersund, och av institutet för högspänningsforskning i
Uppsala, som ställt upp sina apparater i Hörnsjö väster om Umeå.
Sjökarteverkets jordmagnetiska avdelnings föreståndare fil. dr Nils Amboldt hade monterat
sina känsliga instrument i en potatiskällare i Bastuträsk nära centrallinjen.
Det var sålunda en utomordentligt stor mängd mätningar som gjordes under
förmörkelsen, och bearbetningen av det insamlade materialet beräknades taga en
tid av ett par år. Koronan visade sig ha utpräglad »minimityp», d. v. s. den form
som brukar förekomma vid ett solfläcksminimum. Vid dessa tillfällen som
återkommer ungefär vart elfte år, liknar koronan ofta en väderflöjel med långa
utlöpare i solekvatorns plan men endast korta strålar vid solens poler. Vid
solfläcks-maxima har solens yttre gashölje däremot i regel en i stort sett cirkelrund
symmetrisk gestalt. En annan följd av solens minimala verksamhet 1945 var att inga
större protuberanser var synliga. Dylika
rosafärgade utsprång vid solranden hör
eljest till de mest iögonenfallande
fenomenen vid en total solförmörkelse. Av
övriga preliminära resultat kan nämnas
att den totala förmörkelsen började 2,7
och slutade 2,1 sek. tidigare än beräknat
(om man räknar från den nivå, som
motsvarar månens djupaste dalar). Skuggans
väg gick också något nordligare än man
tänkt sig, vilket medförde att en svensk
station nära den 87 km breda
totalitets-zonens sydgräns befanns ligga utanför
kärnskuggans område, så att de planerade
observationerna inte kunde göras.
 |
| Bland de intresserade åskådarna av solförmörkelsen befann sig öven konungen, som då vistades på Särö. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
