Krigsmakten 1950 I direktiven till den av förre överståthållaren Nothin ledda nya försvarsutredningen, som tillsattes våren 1949, hade bl. a. uttalats att utredningsarbetet skulle bedrivas snabbt och läggas på det principiella planet. Vid årsskiftet 1949/1950 beräknades utredningen bli färdig under förra hälften av 1950, dock icke så tidigt att därav föranledda förslag skulle kunna föreläggas 1950 års riksdag. Det visade sig emellertid ganska snart att utredningen, i vilken inga militära ledamöter ingick, stötte på oöverstigliga svårigheter, när det gällde att inom den snäva kostnadsramen — från början c:a 800 milj. kr. — inpassa behoven för krigsmaktens olika vapengrenar. Sakkunnig hjälp måste tillkallas. Vid midsommartiden fick därför överbefälhavaren i uppdrag att för utredningens räkning utarbeta ett avvägningsförslag inom en kostnadsram av — som det uppgavs — 1 050 milj. kr. De verkliga kostnaderna för ett bibehållet försvar var emellertid c:a 1 400 milj. kr. Kort därefter utbröt Koreakriget med därav följande skärpta världspolitiska spänning. Dessa två händelser kom att dominera det inrikes försvarspolitiska skeendet och debatten härom under senare hälften av året. I en ledare den 28 juni framhöll sålunda Svenska Dagbladet "att stundens kategoriska krav icke var en långsiktig försvarsplanering inför en mer än någonsin oviss framtid utan energiskt arbete på partiella reformer för omedelbar förstärkning av vår värnkraft". Krav på att något måste göras restes från olika håll, och sedan högerledaren hr Hjalmarson tagit initiativet hölls i september under statsministerns ledning ett antal partiledarkonferenser om försvaret. Dessa ledde enligt en kommuniké till principiell enighet om vissa förstärkningsåtgärder. Besluten vid riksdagens höstsession fick emellertid ringa omfattning och föranledde kritik från folkpartiet och högern. Denna riktade sig framförallt mot de otillräckliga åtgärderna beträffande personell beredskap och utbildning av såväl gruppchefer som av värnpliktiga i allmänhet vid armén. Utredningsuppdraget till överbefälhavaren stod kvar, om än i avsevärt modifierad form, och beräknades bli slutfört i mars 1951. Sedan världskrisen ytterligare förvärrats genom den kinesiska interventionen i Koreakriget i november tillkännagav emellertid hr Nothin den 7 december, efter att ha samrått med regeringen och överbefälhavaren, att det inträffade politiska läget ställde så stora krav på de militära staberna i fråga om planläggningsarbeten av olika slag att, om dessa icke skulle eftersättas, det vore ogörligt att medhinna det av försvarsutredningen begärda förslaget inom förutsatt tid. Senare hemställde emellertid Nothinkommittén genom sin ordförande hos statsministern, att dess uppgift tills vidare finge anstå. Ett delbetänkande framlades emellertid redan den 4 juli. Det innehöll huvudsakligen en redovisning av de verkliga löpande kostnaderna under fjärde huvudtiteln, vilka var avsevärt högre än vad som kunde utläsas av riksstaten, eller närmare bestämt 1 040 milj. kr. En successiv förnyelse av arméns och marinens materielstock skulle öka kostnaderna med ytterligare 300 à 400 milj. kr. Vidare rekommenderades ett intensivare byggande av bergskyddsrum för civilbefolkning, flygplan, fartyg och förnödenheter. I besparingssyfte föreslogs en viss begränsning av arméns utbildningskontingent av värnpliktiga samt vissa förbandssammanslagningar. Sålunda borde Skånska kavalleriregementet uppdelas på pansarinfanteriregementena och Norrbottens artillerikår uppgå i Bodens artilleriregemente samt Arméns jägarskola förflyttas från Kiruna till Norrbottens regemente i Boden. Öresunds marindistrikt borde jämväl indragas. 120