Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkokrönika. Av docent Åke V. Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkokrönika 1950
Av docent ÅKE V. STRÖM
Ser man på kyrkans yttre organisation under år 1950, är det en företeelse som
mest faller i ögonen: de ovanligt många biskopsskiftena. Icke mindre än fem
biskopsstolar, nämligen Uppsala, Växjö, Härnösand, Visby och Skara, bytte under
året innehavare.
Därvid intar ärkebiskopsskiftet första platsen. Erling Eidem, som den 23 april
fyllde 70 år, avgick den 1 maj, varmt hyllad av Sveriges kyrka, såsom den förste
evangeliske ärkebiskopen med emeritilön efter att ha suttit på ärkestolen
sedan 1931. Hans efterträdare Yngve Brilioth kom från professuren i Åbo,
domprosttjänsten i Lund, biskopsstolen i Växjö och sin ledarställning inom den
världs-famnande kyrkogemenskapen väl förberedd till Uppsala och hann under året
genom sitt herdabrev och sina många framträdanden skapa sig en stark ställning
som Svenska kyrkans primas. Till medtävlare på förslaget hade Brilioth
biskoparna Ysander med 11 röster och Nygren med 10. Själv erhöll han 10 röster och
utnämndes den 24 februari. Valet ägnades stor uppmärksamhet i pressen både
före och efter utnämningen. Då Brilioth i motsats till Söderblom och Eidem
redan var biskop, förekom naturligtvis ingen ärkebiskopsvigning i Uppsala.
Därmed blev Växjöstolen ledig. På förslag uppsatte klerus domprosten Elis
Malmeström med 203 röster, prof. Dick Helander med 132 och docent Gustaf
Adolf Danell med 131. Den 22 juni utnämndes Malmeström, som liksom Bengt
Jonzon och i viss mån John Cullberg gått den långa vägen genom både lärdom
och praktisk kyrkotjänst till biskopsstolen. Få biskopar torde som han ha
genomlöpt alla graderna till kyrkoherde på landet och så blivit utnämnd till domprost i
tre stift, och han förde med sig till Växjö en stor förfarenhet.
Den 27 augusti avled biskop Torsten Bohlin i Härnösand efter blott några
dagars sjukdom. Inte många personer i vårt land har så som han fört
kristendomens talan i de mest skiftande sammanhang, gjort den kristna trosläran
populärt tillgänglig och knutit förbindelser med folkrörelser av olika slag. Hans
bortgång kommenterades och beklagades i alla läger. Till Bohlins efterträdare i
Härnösand utnämndes den 1 december biskop Gunnar Hultgren i Visby, som tidigare
varit domprost i Härnösand och nu återkallades dit av ett mycket enhälligt
prästerskap. De övriga på förslaget var hovpredikanten Sven Danell och domprosten
D. Lindquist.
Den 4 december avled biskopen i Skara, Gustaf Ljunggren, på dagen ett år
efter det han återinvigt den restaurerade Skaradomen och alltsedan dess varit
sjuklig. Han beklädde vid sin död många poster i rikskyrkliga styrelser och hade
nyligen varit ordförande i dissenterlagkommittén. Varken hans eller Hultgrens
efterträdare utsågs under året.
Bland övriga viktigare personförändringar i kyrkan kan följande antecknas:
Till domprosten Newmans efterträdare i Lund utnämndes med förbigående av
tre teologie doktorer den till fjärde provpredikant kallade kyrkoherden i
Engelbrekt, teol. lic. Nils Bolander. På den efter biskop Malmeström lediga
domproststolen i Göteborg ville församlingen sätta rektorn vid Lekmannaskolan i
Sigtuna, teol. dr R. Askmark, men den och två andra domprosttjänster stod
va-kanta vid årets slut. I Västerås hade E. Enochsson avlidit redan 18 december 1949.
Förslaget till ny domprost överklagades — det upptog slutligen kontraktsprosten
F. Holmgren, teol. dr G. Törnvall och pastor S. Palm med teol. dr O. Rundblom
som fjärde man — och ny domprost utnämndes icke på hela året. I en ledare den
30 april behandlade Sv. D. det märkliga förhållandet, att två sökande akademiker,
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
