Frikyrkofolkets Skansen-dag, andra söndagen i september, hade i år samlat c:a 22 000 deltagare. Mötet på Tingsvallen ägnades frikyrkorörelsens sociala insatser och programmet i övrigt upptog gammaldags stugmöten, friluftskonser-ter och till sist ett frikyrkoungdomens fackeltåg. Svenska Morgonbladet firade under hösten 1950 sitt sextioårsjubileum och hyllades därvid inte bara av den samlade frikyrkorörelsen, vars förnämsta stämma den varit i svensk press, utan också av erkännsamma röster från skilda läger inom svenskt kulturliv i övrigt. Årets stora Wieselgrens-jubileum, föranlett av 150-årsdagen av Peter Wieselgrens födelse, firades starkt och enigt av en samlad svensk nykterhetsrörelse och med den helhjärtade anslutning till Wieselgrens absolutistiska linje i nykterhetsfrågan som utmärker de fria kristna samfunden fick jubileet på detta håll en speciell karaktär av samling kring de ideal som var Wieselgrens. I detta sammanhang förtjänar nämnas, att De kristna samfundens nykterhetsrörelse, ett samarbetsorgan för både kyrka och frikyrka i Sverige, under året beslöt ett namntillägg av symtomatisk innebörd. Det kom att heta De kristna samfundens nykterhetsrörelse — Socialetisk samhällstjänst. Namntillägget antyder vidgade perspektiv och arbetsuppgifter på det sociala och folkmoraliska området. Inom några av de enskilda samfunden ägde under året händelser av större allmänt intresse rum. Sålunda kom missionssekreterare Erik Ru-dén i Baptistsamfundet hem efter en fyra månaders inspektionsresa i Belgiska Kongo. Inspektionen ledde bland annat till att Baptistsamfundet för första gången beslöt utsända en missionsläkare till Kongo. Likaledes planlades ett missionssjukhus, för vilket de belgiska kolonialmyndigheterna anvisade plats i ett av missionsområdets folkrikaste distrikt. Baptistsamfundet hade sedan 1914 bedrivit ett framgångsrikt missionsarbete i Kongo. Frälsningsarméns slumverksamhet firade under 1950 sitt sextioårsjubileum. Ett beslut av stor principiell räckvidd fattades vid Svenska missionsförbundets generalkonferens i Stockholm den 7—8 juni. Det gällde godkännandet av kvinnliga pastorer inom Missionsförbundets församlingar. Distriktsrådet i Värmland-Dals-land hade hemställt att en kvinna, som i två år tjänat som pastor i en församling inom distriktet, enligt "rekommendationsförfarandet" skulle förklaras som ordinarie pastor. På grund av frågans principiella innebörd behandlades den ingående av predikantrådet, missionsstyrelsen, predikanternas riksförbund och Missionsförbundets kvinnokommitté, varefter den hänsköts till generalkonferensen för avgörande. Visserligen är enligt Missionsförbundets konstitution varje församling självständig och kan alltså utan samfundets hörande anställa även Svenska missionsförbundet beslöt vid sin årskonferens i juni att även kvinnor skulle kunna förordnas till ordinarie pastorer. De två första blev Ingrid Pettersson, Särna (t. v. på bilden), och Signe Eriksson, Mariefred. 9 129