Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikyrkokrönika. Av socialsekreterare Einar Rimmerfors - Hälsingborgs bangårdsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnliga pastorer. Pastorsutbildningen och rekommendationsförfarandet samt
pensionsfrågan nödvändiggjorde dock ett enhetligt principbeslut.
Missionsstyrelsen hade föreslagit, att i den mån behov visar sig föreligga "Svenska
missionsförbundet i vanlig ordning bör låta även kvinnor få möjlighet till utbildning vid
Missionsskolan och att de kvinnliga pastorerna i vanlig ordning uppföras på
listan över de ordinarie pastorerna". Detta blev också generalkonferensens
beslut. Svenska missionsförbundet hade vid beslutets fattande två kvinnliga pastorer.
Missionsstyrelsen kompletterade sedermera generalkonferensens beslut om de
kvinnliga pastorerna och fastställde att dessa skulle erhålla samma utbildning
som de manliga och att inträdesfordringar och inträdesprov skulle vara
likartade. Tjänsteplikten skulle bli av samma omfattning, liksom bestämmelsen om
tillhörighet till pensionskassan. Kvinnliga elever med student- eller
folkskollära-rinneexamen skulle liksom manliga med motsvarande examina få börja studierna
i Missionsskolans tredje klass. Likaså uttalade styrelsen i princip, att kvinnliga
pastorer skulle erhålla samma lön som manliga och att
rekommendationsförfarandet skulle gälla lika för båda kategorierna.
Vid årets konferens skedde också ett betydelsefullt personskifte i
Missionsförbundets ledning. Till ny ordförande efter grosshandlare Anders Löfberg,
Karlstad, som i fjorton år med kraft och klokhet lett missionsstyrelsens arbete och som
under året avlidit, valdes riksdagsmannen Joh. Ahlsten, Hemse.
Sammanfattningsvis kan sägas, att den svenska frikyrkorörelsen 1950 befann sig
i ett fruktbart skede i fråga om inbördes samarbete och öppenhet för
allmän-kristen ekumenik, målmedvetna missionsinsatser och sociala initiativ. Samtidigt
pågick inom samfunden en förnyelse av väckelserörelsens klassiska linje,
evangelisationen och det personliga själavinnandet.
Hälsingborgs bangårdsfråga
En häftig strid utkämpades under
våren om Hälsingborgs bangårdsfråga
såväl i staden som i riksdagen. Mellan
staden och SJ träffades 1945 en
överenskommelse — gällande till 1 juli 1950 —
att sammanbinda stadens två
säckstationer — Hälsingborgs Central och
Ångfärjestationen-Västkustbanan — med ett
dubbelspår över stadens inre hamn, som
skulle igenfyllas. En stark opinion inom
staden ansåg att detta dubbelspår skulle
spoliera stora skönhetsvärden genom att
med ledningsnät och staket bilda en ridå
för stadens hjärta
Hamntorget-Stortorget, varjämte det skulle medföra stora
svårigheter för den ständigt växande
biltrafiken till och från utlandet. Detta
sistnämnda förhållande poängterades med
skärpa redan 1946 hos regeringen av
landets två största bilistorganisationer KAK
och M, vilka framhöll att Hälsingborgs
framtid som den viktigaste infartsporten
från utlandet för bilar skulle äventyras.
I en skrivelse till K. M:t undertecknad av
12 309 hälsingborgare hemställdes vidare
att bangårdsfrågan skulle utredas på
nytt. Projektet underkändes vidare av
byggnadsstyrelsen, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Malmö
m. fi. myndigheter, och som en protest
mot frågans behandling av den socialde-
mokratiska stadsfullmäktigemajoriteten
avsade sig den 13 april chefredaktör Ove
Sommelius uppdraget som
stadsfullmäktiges vice ordförande.
Opinionsstormen medförde ingen annan
verkan än att det för den
socialdemokratiska stadsfullmäktigmajoriteten blev en
prestigesak att framtvinga en lösning av
bangårdsfrågan efter dess riktlinjer.
Kommunikationsministern uppvaktades
med begäran om proposition till
riksdagen och en sådan framlades även den 11
april. Kommunikationsministern anförde
i denna att han ansett sig ej böra
motsätta sig en lösning av bangårdsfrågan
enligt avtalets riktlinjer. Kostnaderna
beräknades till 20,9 milj., varav SJ skulle
svara för 10 à 11 milj. I en motion
undertecknad av de borgerliga partiledarna
m. fi. yrkades avslag på
regeringsförslaget och ny utredning. Den 22 maj besökte
statsutskottet Hälsingborg för att på ort
och ställe informera sig i frågan, och
påföljande dag tillstyrkte utskottets
majoritet bemyndigande för K. M:t att
godkänna avtalet. Utskottets borgerliga
ledamöter reserverade sig. Den 30 maj fattade
kamrarna beslut i frågan i full
uppbrottsstämning. Statsutskottets förslag
segrade i första kammaren med 67 röster mot
34 och i andra med 103 röster mot 53.
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
