Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus medicus 1950. Av docent Ebbe Nyman - Ett nytt betraktelsesätt inom biologi och medicin - Åderförkalkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annus medicus 1950
Av docent EBBE NYMAN
Framstegen inom läkekonsten under 1950 anknöt naturligtvis i stor utsträckning
till redan förefintliga utvecklingstendenser. Särskilt gällde detta om de starkt
uppmärksammade hormonpreparaten Cortisone och ACTH med deras dramatiska
verkan vid vissa sjukdomar, särskilt ledgångsreumatism. Utdelningen av årets
nobelpris till forskare på dessa områden i stark konkurrens med andra viktiga
insatser blev den yttre bekräftelsen på uppskattningen av forskning och praktisk
tillämpning på detta gebit. Det största intresset knöts under året alltjämt till
hormonpreparatens användning vid ledgångsreumatism och betydande erfarenheter
samlades. Små kvantiteter Cortisone blev under året tillgängliga även i Sverige för
klinisk prövning. Trots förbättrade framställningsmetoder för medlet blev den
amerikanske fabrikanten ej i stånd att göra några verkligt radikala prissänkningar
och Cortisonet var vid årets slut alltjämt det dyraste och svårtillgängligaste av
alla läkemedel. Även det likartat verkande hypofyshormonet ACTH var
svåråtkomligt och dyrbart. Vissa förhoppningar om utvinnande av större mängder
knöts från norsk sida till hypofyser från val, som kunde tillvaratas i samband
med valfångsten i Antarktis farvatten. Men någon metod som kunde medge
tillverkning av något av hormonpreparaten i stor skala till lågt pris var vid årsskiftet
ännu ej i sikte.
Ett nytt betraktelsesätt inom biologi och medicin
I samband med den under året pågående intensiva diskussionen i fackpressen
om de ovannämnda hormonernas egenartade verkningar vid vissa kroniska
sjukdomar anknöt man även till de vidare frågeställningarna om de biologiska
förutsättningarna för sjukdomars uppkomst och utveckling. Härvid bidrog särskilt den
canadensiske forskaren Selye med stimulerande inlägg. I en stor monografi,
betitlad "Stress", framlade han sina mångåriga forskningar och spekulationer över
hithörande frågor. Selye utgår från det kända förhållandet, att en levande
organism, som utsättes för påfrestningar av skilda slag, såsom yttre våld,
temperaturväxlingar, infektioner etc., reagerar genom att mobilisera vissa komplicerade system
av försvarsinrättningar. Han kallar denna mekanism för adaptation och urskiljer
olika stadier av den mer eller mindre framgångsrika försvarskampen vid vars
lyckliga utgång de endokrina körtlarnas hormonproduktion spelar en mycket
viktig roll, som tidigare ej fullt beaktats. Via en primär alarmreaktion hos
organismen utvecklas ett skede av mera segt motstånd mot påfrestningen, vilket
slutligen medför seger eller utmynnar i ett definitivt insufficienstillstånd, så som det
t. ex. kännetecknar den kroniska, obotliga sjukdomen i vissa av dess former. Dessa
av Selye konkretiserade betraktelsesätt ger en betydande biologisk breddning åt
sjukdomslärans medicinska grundvalar. De hävdar sig också när det gäller kroniska
sjukdomar ganska väl i konkurrensen med de alltmera framträngande s. k.
psykosomatiska tankegångarna, som vid många kroniska sjukdomar ensidigt överbetonar
betydelsen av enbart s. k. psykiska påfrestningar utan att tillräckligt beakta
individens konstitutionella förutsättningar. Ytterst bottnar sådana motsättningar
givetvis i den växlande roll för det individuella ödet, som tillmäts arv kontra
miljö.
Åderförkalkningen
Ett sannolikt mycket betydelsefullt bidrag till frågan om den s. k.
åderförkalkningens eller arteriosklerosens uppkomst lämnades av den i Californien verksam-
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
