Industriproduktionen i Förenta staterna nådde nytt fredstidsrekord redan före Koreakrisen. Diagrammet är baserat på genomsnittet 1935—39=100. Källa: Irving Trust Company. halvåret 1950 fick ett överskott i de löpande dollarbetalningarna på 220 milj. dollar mot ett underskott på 962 milj. dollar för samma tid 1949. Denna utveckling medförde i sin tur att Storbritannien och Förenta staterna slutligen enades om att Marshallhjälpen till Storbritannien temporärt skulle upphöra från 1951, bl. a. i anslutning till Förenta staternas kommande bidrag till Västeuropas upprustning. FÖRENTA STATERNA. Konjunkturuppsvinget började där redan på hösten 1949 för att snabbt utvecklas till en ny konjunkturtopp för efterkrigstiden kring mitten av 1910. Den därefter inledda krigskonjunkturen utlöste snart ytterligare prisstegringar och en omfattande hamstringsvåg i form av lagerköp från såväl industrier som enskilda. Investeringssiffrorna fortsatte att stiga och arbetslösheten nådde ett bottenläge vid slutet av 1950 samtidigt med hastigt stigande statsutgifter för upprustningen. Tidigare under 1950 hade anslag begärts, som skulle föra upp de militära utgifterna till ca 10 procent av nationalinkomsten. Den ogynnsamma krigsutvecklingen i Korea medförde emellertid snabbt nya krav, varigenom de militära utgifterna skulle pressas upp till omkring 60 miljarder dollar eller ca 20 procent av nationalinkomsten på ca 300 miljarder dollar. Den civila högkonjunkturen i Förenta staterna skärptes ytterligare genom Koreakrisen och dess följdverkningar. Vissa säkerhetsåtgärder vidtogs därför i syfte att skära ned den civila efterfrågan, främst i fråga om sådana varaktiga konsumtionsvaror som bilar och bostäder. Själva rustningsproduktionen var dock ännu vid slutet av året relativt begränsad, men vad som mest påverkade läget var de mycket betydande lagringsköpen både från regeringen och industrien. Presidenten hade för säkerhets skull fått fullmakter att införa pris- och lönekontroll samt statliga produktionsregleringar. STORBRITANNIEN. Full sysselsättning, prisstegringar, ökad produktion och export, ett förbättrat valutaläge samt brist på betydelsefulla råvaror och en hotande kolkris utgjorde de huvudsakliga inslagen i den brittiska konjunkturbilden av 1950. Rustningsprogrammet hann inte nämnvärt påverka den ekonomiska utvecklingen, som främst präglades av de omfattande lagringsköpen och de gynnsamma förskjutningarna i Storbritanniens och dollarområdets dollarbalans. Ster-lingområdets guld- och dollarreserv, som vid tidpunkten för devalveringen hade sjunkit till 1 340 milj. dollar, hade ett år senare — alltså med utgången av september 1950 — mer än fördubblats till 2 760 milj. dollar. Frågan om en revalvering av pundet ansågs emellertid inte vara aktuell. Från officiellt håll hade sålunda förklarats att en sådan åtgärd inte skulle kunna komma i fråga förrän möjligen när guld- och dollarreserven hade nått 4 000 milj. dollar. Exportvolymen var under 1950 ca 13 procent och värdet ca 20 procent högre än året förut, medan importen steg något långsammare. Under trycket av de höjda importpriserna fortsatte den inhemska prisnivån att stiga betydligt. Partipris-index låg sålunda i november 13 procent över junisiffran och 25 procent högre än vid devalveringen. Lönenivån hölls emellertid relativt stabil, men en fortsatt lönestabilisering avvisades av de fackliga organisationerna. 148