Ovanslående kurvor visar den amerikanska industriens kraftigt ökade investeringar i maskiner och annan utrustning under ett antal år. Källa: Irving Trust Company. VÄSTTYSKLAND. Efter en viss stagnation vid början av 1950 inträdde mycket snart ett konjunkturuppsving, som fortsatte under resten av året. Industriproduktionen passerade i april volymsiffran för 1936 och i september även 1938 års siffra. Produktionsvolymen blev sålunda för årets tre första kvartal omkring 20 procent större än motsvarande tid föregående år. Arbetslösheten sjönk följaktligen snabbt från sitt högsta läge i februari med 2 miljoner arbetslösa till 1,2 miljoner i oktober, då den dock alltjämt utgjorde 8 procent av hela arbetsstyrkan. Kolproduktionen kunde inte hålla jämna steg med den industriella aktiviteten och exportbehovet, samtidigt som även tillgången på stål blev knapp trots att produktionen översteg den tidigare slopade maximigränsen 11,1 milj. ton. Priserna sjönk fram till april men började därefter stiga samtidigt med betydande lönehöjningar. Exporten blev under 1950 års tio första månader ca 70 procent större än för samma tid 1949 och täckte omkring 75 procent av importen mot endast 50 procent 1949. Under hösten försämrades emellertid läget — troligen temporärt — särskilt i handeln med Marshallstaterna, vilket närmast framträdde i ett avsevärt underskott gentemot EPU. I detta läge vidtogs vissa åtgärder för att begränsa importen och bromsa kreditexpansionen; bland annat höjdes sålunda det officiella diskontot från 4 till 6 procent. SVERIGE Balansen i farozonen Den ekonomiska utvecklingen i Sverige följde under 1950 i stort sett samma linjer som skisserats i det föregående avsnittet. Det till ca 1 100 milj. kr. uppskattade köpkraftsöverskottet från 1948 hade bl. a. genom produktionsökningar praktiskt taget eliminerats under 1949. Vid 1950 års början hade vi därför ett relativt gott utgångsläge. Den uppnådda stabiliteten berodde dock delvis alltjämt på vissa statliga kontrollåtgärder, som de kraftiga nedskärningarna av den dollarbetalda importen, investeringsbegränsningen och prisstoppet. Även prolongering-en av löneavtalen bidrog till den förbättrade balansen. Utrikeshandeln fick en stöt framåt av devalveringen i september 1949, och de ökade handelsmöjligheterna i anslutning till den internationella liberaliseringen inom OEEC:s ram gjorde sitt till. Den hastigt stigande exporten möjliggjorde efter hand en ännu kraftigare importökning, även från dollarområdet, och man kunde utan större risk konstatera, att försörjningen med konsumtionsvaror 1950 var den bästa hittills under efterkrigsperioden. 149