Meningsutbyte med Israel I juni 1949 fick riksåklagaren Maths Heuman av regeringen i uppdrag att granska en rapport från Israels regering om mordet på greve Folke Bernadotte i Jerusalem den 17 september 1948 och att göra den kompletterande utredning, vartill rapporten kunde ge anledning från svensk sida. (Se Sv. D. A. XXVII sid. 61.) Denna granskning, i vilken deltog tre av utrikesministern förordnade kriminalexperter, blev synnerligen omfattande och tidsödande, och först den 8 mars 1950 var riksåklagaren färdig med sitt utlåtande. Utredningsmaterialet omfattade då 150 bilagor. Utlåtandet blev en ytterst hård dom över de israeliska myndigheternas åtgärder efter mordet. Riksåklagaren förklarade utredningen lida av så allvarliga brister, att tvivel måste uppstå, om vederbörande verkligen eftersträvat att föra undersökningarna till ett positivt resultat. Anmärkningarna gällde bl. a. att ingen omedelbar spaning igångsattes, att inga omedelbara vittnesmål upptogs och att mordplatsen ej avspärrades. Särskilda ansträngningar borde ha gjorts att finna den jeep, som mördarna använde, men man brydde sig ej ens om att undersöka avtrycken av jeepens hjul. Ej heller togs några fotavtryck av en av mördarna, som sprang från platsen. En tillvaratagen pistolpipa undersöktes ej för fingeravtryck förrän flera personer tagit i den. Vittnesförhören gav intryck av, hette det vidare, att vara av endast förberedande natur, och flera av de personer som befann sig i greve Bernadottes sällskap hindrades, trots sin egen begäran, att konfronteras med de arresterade medlemmarna av Sternligan för att eventuellt kunna utpeka mördarna. Dessa allvarliga och uppenbara brister i utredningen ansåg riksåklagaren ej kunna förklaras enbart av de tekniska svagheterna hos Israels nyskapade polisväsen i förening med de oroliga förhållandena i Jerusalem vid tiden för mordet. Riksåklagarens utlåtande överlämnades till Israels regering i Tel Aviv av byråchefen i utrikesdepartementet friherre K.-G. Lagerfelt, och för granskning av det svenska memorandum tillsattes där en kommitté med en medlem av Israels högsta domstol som ordförande samt Israels justitiekansler och kabinettssekreterare som ledamöter. Resultatet av deras arbete blev en svarsnot, som avlämnades i Stockholm den 16 juni. Israels regering betygade i noten sin goda vilja att få mördarna fast men medgav i övrigt helt riktigheten av riksåklagarens påtalande av försummelser och brister i Riksåklagare Maths Heuman. polisutredningen, brister som angavs bero på bl. a. behörighetskonflikt mellan polisen och armén, vilka arbetat utan samordning. Israels regering förklarade sig på intet sätt kunna urskulda bristerna i de första åtgärderna efter mordet, för vilka brister den påtog sig hela ansvaret. Undersökningarna skulle fortsätta men väntades ej ge några nya resultat. Till sist uttalade Israels regering till Sveriges regering och folk och till grevinnan Bernadotte sitt uppriktiga och djupa beklagande av det fega lönnmordet. Utrikesminister Undén besvarade den 5 juli Israels memorandum och förklarade, att svenska regeringen med tillfredsställelse konstaterat, att Israels regering utan omsvep erkänt och beklagat de brister i den ursprungliga polisundersökningen, vilka från svensk sida påvisats. Svenska regeringen underströk, att den fäste särskild vikt vid Israels förklaring att de militära undersökningarna skulle fortgå och framför allt vid att Israels regering icke betraktade fallet som avslutat. Svenska regeringen ansåg därmed meningsutbytet i saken avslutat. Till Förenta nationerna erlade Israels regering 54 628 dollar som ersättning för FN:s utgifter i samband med mordet. Grevinnan Bernadotte hade icke framställt några ersättningsanspråk mot Israel. 182