Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teateråret. Av Urban Stenström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inge Wærn och George Fant i "Stenängeln" pä Riksteatern och Anders Ek och Gertrud Fridh
i Anouilhs "Medea" på Intiman.
tåren" med en dämpad och konstnärligt förnyad Lars Hanson i själsläkarens roll
och slutligen Olof Molanders djärva och kontrastfyllda version av T. S. Eliots
"Cocktailparty", årets mest diskuterade pjäs, där Anita Björk i en oförglömlig
scen beslöt sig för att avstå från allt utom sitt begär att "mättas av älskandets
glädje".
På stora scenen blåste Göran Gentele liv i Calderons magnifika, 300-åriga fars
"Hus med dubbel ingång", där den unge Jarl Kulle i kraft av sin humor slog
igenom i en biroll. Det var på vårkanten. På vintern vann August Strindberg och Alf
Sjöberg en konstnärlig seger med "Erik XIV", där Ulf Palme var en hysteriskt
överkänslig Erik med fjäderlätt plastik och ilsnabba stämningsväxlingar och
Lars Hanson som Göran Persson något så paradoxalt som en obetingat myndig
pajas.
Colettes budoardoftande "Chéri" i Mimi Pollaks regi och med Inga Tidblad i
huvudrollen tillförsäkrade stora scenen röda lyktor, men det var också en och annan
som tilltalades av den sträva och friska smaken hos Axel Strindbergs’ "Kunde
hända" på lilla scenen, ett av teaterns aktningsvärdaste pjäsval.
Två högintressanta saker hände på Göteborgs stadsteater. Det ena var
Björn-Erik Höijers genombrott som dramatiker med sin djupt engagerade "Det lyser i
kåken", som i Bengt Ekerots regi och med Kolbjörn Knudsen, Bertha Hall, Yngve
Nordwall, Sven Miliander och Ulla Jacobson i de lyskraftigaste uppgifterna blev
en av årets bästa teaterföreställningar. Det andra var teaterns presentation av
spanjoren Ramon del Valle-Inclàns "Guds ord på landet" i en fantasirik men också
välkalkylerad och måttfull föreställning av Ingmar Bergman.
Men också mycket annat vore värt att nämna. Torsten Hammarén visade prov
på briljant massregi och den mest smaksäkra instruktion i sin inscenering av
Kaj Munks "Kärlek", där Töre Lindwall som prästen gav sitt kanske bästa
hittills. Den unge Josef Halfen hade framgång med en friskt cirkulerande
uppsättning av Shakespeares "Så tuktas en argbigga" i uppseendeväckande läcker och
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
