offentlig konsert i Konserthusets stora sal. De samnordiska konserterna, med såväl seriösare som lättare musik på programmet, fortsatte under året, och lyssnarna kunde inom denna ram för första gången göra bekantskap med isländsk musik. Andra anmärkningsvärda utländska överföringar var en Wagnerkonsert från BBC i London med Wilhelm Furtwängler som dirigent och Kirsten Flagstad som solist och Europapremiären av Bartöks violakonsert med William Primrose från Edinburgh. Några andra evenemang att notera: Bruno Walters gästspel med en Mozartkonsert och Brahms Ein deutsches Requiem, Milsteins framförande av solostämman i Brahms violinkonsert, besöket av Furtwängler och Wienfilharmoniker-na, som bl. a. spelade Beethovens femte symfoni, Nuovo Quartetto Italianos gästspel och Camilla Wicks presentation av Barbers violinkonsert. Sibeliusjubileet avspeglades också i radioprogrammet. Även på den lättare musikens område hade Radiotjänst nöjet att hälsa en del framstående utländska artister som gäster, bl. a. Lena Horne och Josh White från USA. En ny västeuropeisk radiounion En ny västeuropeisk radiounion bildades i februari vid en konferens i Torquay i England, till vilken inbjudan utgått från det engelska radioföretaget BBC, som stod utanför de två existerande europeiska radiounionerna, Union Internationale de Radiodiffusion (UIR) och Organisation Internationale de Radiodiffusion (OIR). Den nya organisationen, som fick namnet Union Européenne de Radiodiffusion (UER), omfattade 22 medlemsstater inom den europeiska zonen, bl. a. Danmark, Norge, Sverige, England, Frankrike, Holland, Belgien, Schweiz och Ralien. UER övertog den nu upplösta UIR:s juridiska och administrativa byrå i Genève samt den i Bryssel belägna tekniska kontrollcentralen. OIR, till vilken sovjetradion och övriga östeuropeiska radioföretag är anslutna, flyttade sitt säte från Bryssel till Prag. UER:s främsta uppgifter skulle bli att övervaka att respektive radioföretag följer de våglängdsbestämmelser, som fastställdes vid den statliga konferensen i Köpenhamn sommaren 1948, samt att vara ett forum för internationella juridiska spörsmål. Den vid köpenhamnskonferensen beslutade omfördelningen av våglängderna var betingad av att ytterligare ett antal radiostationer tillkommit sedan föregående våglängdskonferens. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 15 mars 1950 och innebar för Sveriges del endast smärre våglängdsförändringar. Samarbetet med utländska radioföretag fortsatte i samma spår som tidigare. En del nya kontakter etablerades med den livaktiga tyska radion, som ställde en hel del inspelade program till Radiotjänsts förfogande och som också sände en hel del svensk musik och reportage om svenska förhållanden. Det nordiska samarbetet fortsatte i samma intima anda som tidigare, likaså fortsatte utbytet av program mellan BBC och Radiotjänst. Den svenska radion arrangerade på BBC:s begäran flera konserter direkt för BBC, och under sommarmånaderna förekom regelbundna överföringar från BBC till de nordiska länderna. I stort sett länkades programutbytet mer och mer in på utbyte i form av inspelningar. De stora musikaliska evenemangen i Europa överfördes dock direkt på ledning. De aktuella världshändelserna kommenterades givetvis direkt av Radiotjänsts korrespondenter i London, Paris, Berlin, New York etc. Samarbetet med Voice of America och Marshallplanens radioorganisation fortsatte också och den svenska radion erhöll en rad inspelningar. Från Radiotjänsts sida sändes i första hand musikprogram till utlandet. Vidare försedde Utlandstjänsten en hel del utländska stationer med aktuella rapporter och stod också resp. radioföretags hitsända reportrar till tjänst med programuppläggning och teknisk assistans. Särskilt hektisk i detta avseende var hösten, då utländsk radio var rikt företrädd vid kung Gustafs begravning, den nye kungens trontillträde och Nobelfestens 50-årsjubileum. 228