Flygning 1950 Av redaktör PELLE LÖFSTRÖM Det dominerande inslaget i svenskt flyg 1950 var onekligen den sega "kampen" för SAS' framtid, som emellertid också fördes till ett — mänskligt att döma — lyckligt slut i det att det nya, enade Scandinavian Airlines system grundades. Den oro som under de för trafikflyget ekonomiskt besvärliga åren i slutet av 1940-talet hade kunnat märkas inom det skandinaviska samarbetet i SAS hade sin främsta grund just i de ekonomiska svårigheterna. Samarbetet blev för dyrbart, och vissa röster kunde höras, som förordade en återgång till tidigare status, d. v. s. att slopa SAS-samgåendet (utom i den interkontinentala trafiken) och på nytt låta de tre skandinaviska flygbolagen operera som självständiga nationella företag. Det var företrädesvis i den norska pressen som sådana rekommendationer framfördes. På ansvarigt håll hävdades emellertid — också i Norge -—• behovet av samarbete, och det blev även denna uppfattning som segrade. Men förutsättningen för ett fortsatt skandinaviskt flygsamarbete var en enklare och därmed billigare SAS-organisation — d. v. s. det konsortium SAS, som den s. k. Lilla kommittén (se Sv. D. Å. XXVII) rekommenderat redan i december 1949. Detta nya SAS skulle helt enkelt bli Sveriges, Danmarks och Norges stora gemensamma flygbolag, icke bara som tidigare en gemensam topporganisation för de tre separata nationella flygbolagen — svenskarnas ABA, danskarnas DDL och norrmännens DNL. Det nya SAS skulle "sluka" ABA, DDL och DNL, vilka endast skulle leva kvar som holdingbolag för de nationella andelarna i det nya SAS. Det nya svenska jaktplanet J-29 provades under hösten även som attackplan. Ilar visar "den flygande tunnan" sin breda raketladdade buk vid den första demonstrationen för pressen vid Frösö-flottiljen i oktober. 229