Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygning 1950. Av redaktör Pelle Löfström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla kommitténs rekommendationer begrundades och utreddes först av den
s. k. sexmannakommittén och senare av den s. k. ämbetsmannadelegationen, som
tillsatts av de tre ländernas kommunikationsministrar. När
ämbetsmannautskot-tet slutligen, den 8 november, kunde förelägga de tre statsråden sitt förslag vid
ett ministermöte i Oslo, nåddes full enighet om en sammanslagning av ABA, DDL
och DNL efter de principer utskottet föreslagit. Kommunikationsministrarna har,
heter det i kommunikén från mötet, enats om att föreslå regeringarna i sina
länder att vidta de åtgärder som krävs för att ämbetsmannautskottets förslag skall
kunna förverkligas och härvid söka åstadkomma att det utarbetade
konsortialav-talet mellan bolagen samt ett utkast till avtal om en viss garanti till bolagen
godkännes.
Därmed var förslaget att bilda ett nytt stort SAS i realiteten i hamn. Det
godkändes senare av riksdagarna i de tre länderna och av de tre företagens
bolagsstämmor. Avtalet skulle gälla i 25 år.
Ministrarnas uppfattning att "det skulle vara till fördel både för de tre
enskilda länderna och för Skandinavien som helhet, om man bildade ett gemensamt
konsortium, som vore i stånd att ta upp konkurrensen med de utländska bolagen
på ett vida effektivare sätt än de nationella bolagen om dessa arbetade var för
sig" delades emellertid ingalunda av den norska pressen, som under en intensiv
kampanj vänt sig mot det fortsatta SAS-samarbetet. Genom en indiskretion hade
Verdens Gang redan i mitten av oktober varit i stånd att publicera det
huvudsakliga innehållet i ämbetsmannadelegationens förslag, och med detta icke
auktoritativa material som underlag uttalades många farhågor från norskt håll
beträffande det föreslagna intensifierade flygsamarbetet i Skandinavien.
Man kan förmoda att dessa delvis mycket bittra kommentarer bidrog till den
generösare syn på de s. k. regionalkontoren, som kom till synes i det slutliga
koncessionsavtalet. Regionalkontoren i Stockholm, Köpenhamn och Oslo hade
nämligen under tiden vuxit ganska avsevärt i organisationsplanen ■— vilket främst
motiverades med de beredskapssynpunkter, som ett skärpt utrikespolitiskt läge
krävde. Men med dessa relativt omfattande regionalkontor nödgades man också
avstå från en del av den beräknade rationaliseringsvinsten. Lilla kommittén
kalkylerade med 12 milj. kr. vinst, vilket av ämbetsmannadelegationen fått prutas
ned till 9 milj.
Två nya DC-6:or beställdes i november från Douglasfabrikerna för SAS-flottans
räkning. Leverans skulle ske i början av år 1952. Planen var avsedda att
registreras i Danmark och Norge och tillföras SAS enligt den även i det nya SAS gällande
insats- och vinstfördelningen med 3/7 för Sverige samt vardera 2/7 för Danmark
och Norge — den bekanta "3—2—2-fördelningen". Flygparken i det
gemensamma företaget skulle därmed bestå av 25 fyrmotoriga plan, varav 14 DC-6:or, 9
DC-4:or och 2 Sandringhamsjöflygplan. Sammanlagt skulle SAS komma att
disponera 67 trafikflygplan.
Kommunikationsminister Torsten Nilsson riktade i mars månad ett så kallat
"dråpslag" mot den svenska inrikes flygtrafiken genom att vägra godkänna annan
subvention än till Visby-linjen (360 000 kr.), vilket också — med viss tvekan —
blev riksdagens beslut. Detta skulle alltså medföra, att linjerna på Norrland,
Göteborg och Malmö måste läggas ned efter 1 oktober. En intensiv propaganda
för ökad användning av inrikeslinjerna, organiserad av lokala intressekommittéer,
lyckades emellertid snabbt öka trafikunderlaget och därmed de ekonomiska
förutsättningarna för inrikesflyget, och sedan ABA härigenom avsevärt kunnat sänka
sina subventionsanspråk — från drygt 2 milj. till 700 000 kr. — gick
kommunikationsministern med på 500 000 kr. Detta hälsades med glädje av ABA. I
realiteten hade alltså kommunikationsministerns kritiserade njugghet (pius 140 000 kr.)
åstadkommit ett starkt ökat intresse för det svenska inrikesflyget ...
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
