Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1950 - Martin Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Märkligare dödsfall i Sverige 1950
Martin Lamm
Den 5 maj avled professor emeritus
Martin Lamm, en av de aderton i
Svenska akademien, efter att tidigare
på dagen ha blivit svårt skadad av ett
spårvägståg på Skeppsbron. Professor
Lamm var född i Stockholm 1880,
bedrev sina studier vid Uppsala
universitet, där han blev docent i
litteraturhistoria 1908. Åren 1919 till 1945 var
han professor i samma ämne vid
Stockholms högskola. I Svenska akademien
invaldes han 1928.
Vid hans bortgång skrev fil. dr Knut
Hagberg bl. a. följande i Sv. D.:
Jämte Anton Blanck var Martin Lamm utan
tvivel den främste i den stora lärjungeskaran
kring Henrik Sehück. Han var visserligen icke
en allomfattande humanist och ett
mångfrestande geni på samma sätt som läraren men har
otvivelaktigt gjort en bestående insats, Framför
allt gäller detta hans arbeten rörande svensk
1700-talslitteratur. Hela vår uppfattning av
detta stora sekel är bestämd av Martin Lamms
forskningar.
Hans största verk heter Upplysningstidens
romantik. Det är ett arbete som utan minsta överdrift kan kallas klassiskt. Titeln är avsiktligt
paradoxal och säger mycket om bokens tendens. I strid mot äldre föreställningssätt visar Lamm med
lärdom, skärpa och klarhet, att 1800-talets svenska romantik med starka och mångförgrenade
länkar är förbunden med det århundrade, som ensidigt kallats upplysningstidens. Genom
ingående undersökningar av frihetstidens religiösa pietism och litterära känslokult, av seklets
ordensväsen och av swedenborgianismen visade Lamm hur mycket rikare och mycket mer
sammansatt den svenska 1700-talskulturen är än vad man tidigare föreställt sig. Till förarbetena hörde
också en stor och på många punkter banbrytande bok om Swedenborg. Och mot denna
bakgrund ger han så en bild av hela vår svenska 1700-talsdiktning som nästan i varje detalj ter sig
ny och levande.
Lamm har givit ut böcker om det svenska lantlivets stora klassiker, om aristokraten Johan
Gabriel Oxenstierna, om den liberale stockholmsborgaren August Blanche; det säger en del
om hans förmåga att historiskt förstå och sympatisera med skilda föreställningsvärldar. Hans
stora arbeten om Strindberg är väl de yppersta som skrivits i ämnet; särskilt är volymerna om
Strindbergs dramatik på ett beundransvärt sätt klargörande och utredande.
Teaterchefen professor Ragnar Josephson skrev:
Mina starkaste intryck av Martin Lamm är från Uppsalaåren. Redan det yttre fascinerade —
det vackra Byronansiktet under den bredbrättiga hatten, den tunga, kloka, vänliga men liksom
frånvarande blicken, den väldiga vajande gestalten, balanserad av de långa krökta armarna, den
uppknäppta rocken, som var utspänd för alla vindar, och som gav hans gång tycke av segling.
Men man fascinerades än mer när man som ung student lärde känna hans andliga kraft i rörelse,
lidelsefullheten i hans forskarvilja, intensiteten i hans förnuft, hans enastående förmåga att
samla och genomtränga ett jättelikt lärdomsstoff. Man kunde ibland undra däröver att denne realist
och rationalist drogs mot de stora mystikerna.
Men hans ingenium kände som en särskild kallelse att ordna det orediga och att genomlysa
det dunkla. Han var en maktmänniska, som brukade sin makt att kuva och tämja ett
svårbemästrat historiskt material. Hans stora verk står för oss svenska humanister som höga, eggande
föredömen i systematisk forskning, med beundransvärd iakttagelse av detaljen och med stor
överblick av helheten.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
