FN:s generalförsamling tillsatte i december 1948 en nv kommission med uppdrag att fortsätta försöken att ena Korea på fredlig väg. Den sydkoreanska republiken erkändes av de västerländska stormakterna och den 21 okt. 1949 även av FN, ehuru dess ansökan om medlemskap föll på Sovjets veto. De amerikanska trupperna drogs bort i juni 1949. Ryssarna uppgav att de utrymt Nordkorea ett halvår tidigare. Det kommunistiska Nordkorea gjorde allt för att undergräva den sydkoreanska regimen. När propagandan slog slint övergick man till gerillakrig, men under vintern och våren 1950 lyckades den sydkoreanska regeringen få bukt med de upproriska och den 30 maj kunde nya val äga rum under överinseende av FN-observatörer. Krigsmolnen skockade sig emellertid. I januari hade den sydkoreanske generalstabschefen underrättat FN-kommissionen om att Nordkoreas aggressiva planer tycktes mogna, och den 10 maj förklarade försvarsministern på en presskonferens att stora nordkoreanska truppstyrkor var på marsch mot gränsen. Dessa varningar vann emellertid ingen tilltro på amerikanskt håll. Nordkorea bryter freden. FN ingriper snabbt. När den nordkoreanska armén tidigt på morgonen den 25 juni gick över 38 :e breddgraden kom därför nyheten som en fullständig överraskning för bela den västliga världen. Nordkoreanerna hävdade att det var deras land som blivit invaderat av sydkoreanerna, men denna version vederlades eftertryckligt av FN-kommissionen, som rapporterade till säkerhetsrådet att det klart och tydligt var Nordkorea som var angriparen. Kl. 3 amerikansk tid denna söndagsmorgon telefonerade USA:s biträdande FN-delegat Ernest Gross till generalsekreterare Trygve Lie och läste upp för honom ett telegram, som ingått från amerikanske ambassadören i Söul med meddelande om invasionen. Detta, sade Gross, utgör ett fredsbrott och en angrepps-handling, som säkerhetsrådet omedelbart bör ta ställning till. Rådet sammanträdde kl. 11, då även FN-kommissionens rapport förelåg, Lie förklarade att rådet enligt hans mening var kompetent att behandla frågan och att det var dess plikt att vidta åtgärder för att återställa freden. På amerikanskt förslag godkände säkerhetsrådet en resolution, i vilken de nordkoreanska myndigheterna uppmanades att inställa fientligheterna och dra tillbaka sina trupper; vidare inbjöds alla FN:s medlemmar att stödja FN vid genomförandet av resolutionen och att avstå från att lämna hjälp åt nordkoreanerna. I den ryske delegatens frånvaro mötte resolutionen ingen opposition; endast Jugoslavien nedlade sin röst med motivering att man först borde ha hört nordkoreanerna. Dessa visade ingen tendens att åtlyda säkerhetsrådets maning att inställa fientligheterna utan fortsatte invasionen med full kraft. Den 27 juni tillkännagav president Truman, med hänvisning till säkerhetsrådets uppmaning till alla medlemmar att lämna FN stöd, att han beordrat amerikanska flygvapnet och flottan att hjälpa sydkoreanerna. USA skyddar Formosa Kommunisterna, förklarade Truman vidare, har nu övergått till att använda väpnad invasion och krig och har trotsat FN:s order. Under dessa omständigheter skulle en kommunistisk ockupation av Formosa utgöra ett direkt hot mot säkerheten i Stillahavsområdet och mot de amerikanska stridskrafterna där. Han hade därför beordrat sjunde flottan att förhindra ett angrepp mot Formosa. Samtidigt hade han uppmanat Chiang Kai-sheks regering på Formosa att upphöra med alla flvg- och flottoperationer mot fastlandet. Sjunde flottan skulle se till att detta 350