Nordkoreanska fångar under bevakning av sydkoreanska marinsoldater i Söuls hamnstad Inchon. skedde. "Avgörandet om Formosas framtida status måste vänta tills säkerheten återställts i Stilla havet, en fredsuppgörelse träffats med Japan eller Förenta nationerna fattat ett beslut." På eftermiddagen den 27 juni sammanträdde säkerhetsrådet på nytt och antog på amerikanskt förslag en resolution, vari konstaterades att Nordkorea begått ett brott mot freden, att det inte åtlytt FN:s uppmaning att inställa fientligheterna och dra tillbaka sina trupper, att brådskande militära åtgärder fordrades för att återställa internationell fred och säkerhet och att Sydkorea vädjat till FN om omedelbar och effektiv hjälp; följaktligen anbefalldes FN:s medlemmar att lämna Sydkorea sådan hjälp som kunde bli nödvändig för att avvisa angreppet och återställa internationell fred och säkerhet i området. Det sista ordet visade sig senare vara betydelsefullt — det tolkades nämligen därhän att resolutionen avsåg hela det koreanska området. Resolutionen antogs med 7 röster mot en. Jugoslavien röstade mot med motivering att man först borde ha gjort ett medlingsförsök. Egyptens och Indiens delegater, som inte hunnit få instruktioner, avstod; senare meddelade den förre att han skulle ha nedlagt sin röst och den senare att han skulle ha röstat för resolutionen. Alla medlemsstater underrättades telegrafiskt om beslutet och från de flesta håll kom löften om hjälp i en eller annan form. Storbritannien ställde sin flotta i Fjärran östern till förfogande, Australien, Canada och Nya Zeeland sände krigsfartyg, Australien även flyg. Sverige sände ett fältlasarett. Sovjet däremot intog en annan hållning. I sitt svar till Lie, vilket den 4 juli utförligt utlades av vice utrikesminister Gromyko, förklarade sovjetregeringen att säkerhetsrådets resolution av den 27 juni var olaglig; den hade inte antagits med den stadgeenliga majoriteten av 7 röster eftersom Kuomintangregeringens repre- 351