Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt 1950. Av fil. dr K. G. Bolander - Achesonresolutionen - Attlee besöker Truman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta freden i fara. Varje medlem borde uppsätta en väpnad styrka så organiserad
och övad att den omedelbart kunde ställas till FN:s förfogande. (Utrikesminister
Undén meddelade att medan Sverige godkände även denna punkt måste det göra
en reservation tills gällande lagstiftning ändrats.) Slutligen skulle en särskild
"sanktionskommitté" tillsättas för att utreda vilka kollektiva åtgärder FN kan
vidta för att förverkliga stadgans syften och principer.
At t lee besöker Truman
Under intryck av de militära motgångarna efter Kinas ingripande i kriget i
Korea antydde president Truman på en presskonferens att USA eventuellt kunde
komma att använda atombomben mot kineserna. Detta uttalande väckte genast
stor oro i England och Frankrike, där man förutsåg att en atombomb skulle
utlösa en sådan förbittring i hela Asien att de politiska nackdelarna skulle bli
FN :s generalförsamling tillsatte (len t ’i december en tremannadelegation med uppdrag att
undersöka möjligheterna att få till stånd ett slut på fientligheterna i Korea. Delegationen
bestod av fr. v. Lester Pearson, Canada, Nasrullah Entezam, Persien, och sir Benegal Rau, Indien.
långt större än de eventuella militära vinsterna. Bland annat av denna orsak
skyndade Attlee att flyga till Washington efter att först ha rådgjort med Pleven
och Schuman, som kommit över till London från Paris.
Konferensen mellan premierministern och presidenten pågick i fem dagar
varefter den 8 dec. en utförlig kommuniké utsändes. Det framgick av denna att
enighet uppnåtts beträffande de politiska, ekonomiska och militära
grundproblemen men att meningsskiljaktigheterna alltjämt bestod i fråga om Formosa och
Kinas representation i FN. Det betonades att man var beredd att genom
förhandlingar få slut på kriget i Korea, ehuru med bevarande av FN:s principer och utan
några eftergifter som kunde göra ett angrepp lönande. Däremot reste britterna
kraftigt motstånd mot amerikanska planer på sanktioner om Kina vägrade att ge
efter. Enighet nåddes om att Atlantpaktsländerna omedelbart måste stärka sitt
försvar och öka sin vapenproduktion. Britterna fick också löfte om en rättvis fördel-
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
