- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugoåttonde årgången (händelserna 1950) /
358

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt 1950. Av fil. dr K. G. Bolander - Ryssarnas motdrag - Utvecklingen i Tyskland - Schumanplanen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rättande av den forna tyska armén. Samtidigt presiderade Molotov vid en
konferens i Prag med samtliga östeuropeiska utrikesministrar, vilka framlade en plan
till lösning av den tyska frågan. Denna gick ut på att de fyra stormakterna skulle
deklarera att de inte ämnade tillåta någon tysk upprustning, att alla restriktioner
för den tyska fredsindustrien skulle upphävas men ett återställande av
krigspotentialen förhindras, att ett fredsfördrag snarast skulle undertecknas och alla
ockupationstrupper dras tillbaka inom ett år därefter och att en konstituerande
församling, sammansatt av lika antal representanter för öst- och Västtyskland,
skulle sammanträda för att bilda en suverän, demokratisk och fredsälskande
interimsregering för hela Tyskland.

I en ny not till västmakterna den 3 nov. föreslog Sovjet att de fvra
utrikesministrarna skulle mötas för att söka en lösning på den tyska frågan med
Pragdeklarationen som utgångspunkt.

Västmakterna svarade den 22 dec. att de endast var beredda att delta i en
utrikesministerkonferens om man först på ett möte mellan ställföreträdarna
kunnat finna en ömsesidigt acceptabel grundval för förhandlingar. Dessa finge inte
begränsas till de ryska förslagen utan måste omfatta alla väsentliga problem,
vilkas lösning skulle möjliggöra en verklig och varaktig förbättring av
relationerna mellan öst och väst. Därvid tänkte man särskilt på Österrike. I svaret
betonade västmakterna att Västtyskland aldrig skulle få bli en anfallsbas.

Sedan diskussioner om en fyrmaktskonferens, vars främsta fråga tydligen skulle
bli planerna på en tysk upprustning, sålunda kommit i gång uppsköts de militära
förhandlingarna med regeringen i Bonn, vilket måhända varit den främsta
avsikten med det ryska förslaget.

Utvecklingen i Tyskland

Jämsides med diskussionen i upprustningsfrågan gjorde västmakterna den ena
eftergiften efter den andra för Bonnregeringens självständighetssträvanden. Redan
i maj tillkännagav de tre utrikesministrarna efter en konferens i London sitt
principbeslut att återstående kontrollåtgärder skulle hävas, så gott som normala
fredsförbindelser återställas och Västtyskland beviljas suveränitet i så hög grad
som vore förenligt med ockupationsregimen. Endast Sovjets hållning gjorde det
omöjligt att ännu sluta ett formellt fredsfördrag och att dra tillbaka
ockupationstrupperna. I enlighet härmed fick regeringen i Bonn i juni befogenhet att sluta
avtal med främmande makter och i augusti upptogs Västtyskland i Europarådet.

Den 19 sept. förklarade de tre makterna i New York att de skulle betrakta
ett angrepp mot Västtyskland eller Berlin som ett angrepp mot dem själva och
att deras militära styrkor i Västtyskland skulle avsevärt förstärkas. Vidare
utlovades lagstiftningsåtgärder i syfte att upphäva krigstillståndet; i samband därmed
skulle Västtyskland få upprätta ett utrikesdepartement och "i lämpliga fall"
knyta diplomatiska förbindelser med främmande makter. Det förklarades
uttryckligen att tills Tysklands enhet återställts skulle västmakterna betrakta
förbundsregeringen som den enda fritt och lagligt tillkomna tyska regeringen. Alla
inskränkningar upphävdes beträffande storlek, fart och antal vid byggande av
lastfartyg för export, och — viktigast av allt — stålproduktionen skulle få
överstiga den fastställda gränsen 11,1 milj. ton i den mån detta kunde bidra till
stärkande av Västeuropas försvar. Redan dessförinnan hade demonteringarna
av industriella anläggningar helt inställts.

Schamanplanen

I syfte att förbilliga och rationalisera produktionen men framför allt för att
förhindra att Tyskland på nytt blev en nationalistisk industriell stormakt före-

358

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:10:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1950/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free