Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt 1950. Av fil. dr K. G. Bolander - Schumanplanen - Förenta staterna upprustar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slog franske utrikesministern Schuman den 9 maj att Frankrikes och
Västtysklands kol- och stålindustrier skulle sammanslås till en pool under ett gemensamt
kontrollorgan och att även andra västeuropeiska länder skulle inbjudas att ansluta
sig. En sådan sammanslutning, hävdade han, skulle omöjliggöra framtida krig
mellan de deltagande länderna.
Planen, vars detaljer utarbetats av finansexperten Jean Monnct, gick ut på
att den högsta myndigheten skulle kontrollera såväl produktion som försäljning
utan att de enskilda regeringarna kunde inlägga veto mot dess beslut. Den skulle
vara ansvarig endast inför en särskild församling, representerande de deltagande
ländernas parlament. Denna församling, som eventuellt kunde anknytas till
Europarådet, skulle sammanträda en gång om året för att offentligt debattera
kol- och stålmyndighetens rapport. Om den vägrade myndigheten sitt förtroende
måste denna i sin helhet avgå och en nv utses. Rättstvister mellan
kontrollmyndigheten och regeringarna skulle avgöras av en internationell domstol.
Företagare, arbetare och konsumenter skulle vara representerade i utskott,
vilka skulle fungera som rådgivande organ i frågor rörande produktion och
försäljning. Prissättningen skulle ta sikte på att skydda konsumenterna, avskaffa
ojusta handelsmetoder och främja utvidgning av produktion och marknader.
Regionala produktionssammanslutningar skulle bildas utan hänsyn till nationella
gränser. De deltagande länderna skulle inbördes avskaffa alla tullar och andra
importrestriktioner för kol och stål. Kontrollmyndigheten skulle få befogenhet
att nedlägga mindre bärkraftiga gruvor och fabriker och att rekommendera
justeringar av lönenivån i sådana fall då denna befanns vara onormalt låg. Ingen
av deltagarna skulle ha rätt att utträda ur poolen utan allas medgivande.
Västtyske förbundskanslern Adenauer, som redan den 8 mars uttalat sig till
förmån för en tysk-fransk ekonomisk union, accepterade med glädje ett
erbjudande, som innebar ett hävande av skrankorna för den tyska produktionen.
Italien och Benelux (Belgien, Nederländerna och Luxemburg) gav också
gynnsamma svar. Storbritannien däremot intog en kyligt avvisande hållning. Brittiska
regeringen vägrade att gå med på en så vittgående inskränkning i sin suveräna
rätt att bestämma över sin egen socialiserade industri, och den fick i viss mån
medhåll av oppositionsledaren Churchill. Labourpartiet tog i en officiell
programskrift tämligen bryskt avstånd från den franska planen.
Delegater från de sex andra makterna sammanträdde emellertid den 20 juni
i Paris för att närmare utforma bestämmelserna för poolen. Ännu vid årets slut
hade arbetet inte slutförts, ehuru enighet nåtts på många viktiga punkter. Planen,
som tillkommit under intryck av en hotande överproduktion av kol och stål,
hade emellertid då på grund av den efterfrågan på varor som upprustningen
vållade förlorat en del av sin attraktionskraft.
Förenta staterna upprustar
Koreakriget fick djupgående följder för den amerikanska samhällsekonomien,
som i stor utsträckning försattes på krigsfot. Försvarskostnaderna växte
lavinartat. I den ordinarie budgeten, som framlades i början av året och definitivt
antogs den 28 aug., anslogs 14 680 milj. dollar till det egna försvaret och 1 222,5 milj.
till vapenhjälp åt andra länder, därav 1 000 milj. för Atlantpaktsstaterna. Dessa
belopp var ungefär samma som föregående år. Men redan i mitten av juli hade
president Truman äskat 10 500 milj. extra för upprustningen, vilket belopp snart
höjdes till 11 600 milj., och den 1 aug. hade han begärt 4 000 milj. extra för den
utländska vapenhjälpen. Dessa anslag beviljades snabbt och utan prutning
av kongressen. Den extraordinära försvarsbudget, som presidenten undertecknade
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
