skulle bidra med 785 milj. Av återstoden skulle Storbritannien ställa till förfogande en fjärdedel genom att frige infrusna tillgodohavanden medan dominierna skulle bidra i mån av förmåga. Det förutsattes att hjälp även skulle lämnas av USA och internationella återuppbyggnadsbanken. Lctbour regerar vidare med knappaste möjliga majoritet Mandatet för det brittiska underhus, som valdes när Tyskland kapitulerat, skulle utgå på sommaren, och med stor spänning avvaktades när Attlee skulle utlysa nya val. Parlamentsupplösningen kom den 3 febr. och valen ägde rum den 23. Resultatet blev en kraftig framgång för de konservativa, som jämte liberalerna fick majoriteten av rösterna, men Labour återvände dock till underhuset med en absolut övervikt på sex mandat. Denna ytterst knappa parlamentariska majoritet ställde stora krav på partiets sammanhållning, men trots farliga tillbud lyckades regeringen hålla sig kvar ännu vid årets slut. Beslutet om socialisering av stålindustrien bekräftades och skulle träda i kraft 15 febr. 1951. Regeringen hade åter stort besvär med vilda strejker, särskilt i hamnarna. Senare hälften av året gick i upprustningens tecken. Redan i juli föreslog regeringen att försvarsutgifterna skulle höjas med 100 milj. pund, och i september godkände underhuset en förlängning av värnpliktstiden från 18 månader till 2 år och ett anslag på 3 000 milj. pund under tre år till försvaret. Sir Stafford Cripps, vars hälsa länge varit vacklande, avgick i september som finansminister och efterträddes av Hugh Gaitskell. Denne kunde 13 dec. meddela att full betalningsbalans mellan samväldet och dollarområdet uppnåtts och att Storbritannien därför avstått från fortsatt Marshallhjälp. Belgiska kungafrågan löst Frågan om kung Leopolds ställning hade ända sedan krigets slut förgiftat det politiska livet i Belgien. Det katolska partiet, som hade sitt starkaste stöd i Flandern, krävde att kungen skulle återkallas till sin tron från exilen i Schweiz, medan socialisterna, som bakom sig hade det antiklerikala och fransktalande Vallonien, ytterst bestämt motsatte sig detta. Det liberala partiet var splittrat. Många motiv bidrog till animositeten mot kung Leopold, framför allt hans enligt socialisternas mening alltför självrådiga uppträdande före kriget, hans förhållande under tyskockupationen och hans äktenskap 1941 med Marie Lilian Baels, vars far, en förutvarande jordbruksminister, anklagades för kollaborationism. General Dwight Eisenhower (t. h.) diskuterar med general George C. Marshall planerna på ett "ordens krig" mot kommunismen med radions förmedling. 361