Norden 1950 Danmark Av redaktör EJNAR NIELSEN Danmarks regeringar 1950: Ministären Hedtoft (13/1 1947—26/10 1950). Se Sv. D. i. XXV. Ministären Eriksen (från 28/10): Erik Eriksen, statsminister (venstre). Ole B j ø r n Kraft, utrikesminister (konservativa). T h o r k i 1 Kristensen, finansminister (v). Aksel Møller, bostads- och inrikesminister (k). Helga Pedersen, justitieminister (v). Henrik Hauch, jordbruksminister (v). Harald Petersen, försvarsminister (v). Ove Weikop, handelsminister (k). Knud R é e, fiskeriminister (v). Victor Larsen, trafikminister (k). Poul Sørensen, arbets- och socialminister (k). Jens Sønderup, kyrkominister (v). Flemming H v i d b e r g, undervisningsminister (k). För Danmark var 1950 ett politiskt och ekonomiskt händelserikt och ödesdigert år. Till följd av valutadevalveringen och den upprustningskonjunktur Koreakrisen och kriget medförde ändrades prisförhållandet mellan import- och exportvaror så genomgripande till dansk nackdel, att landet efter några goda återuppbyggnadsår stod inför de största ekonomiska svårigheterna sedan krigets slut. Efter en långvarig politisk kris, som kulminerade i nyval till folketinget — riksdagens andra kammare —, avgick den socialdemokratiska ministären Hedtoft, och de två stora borgerliga oppositionspartierna bildade en ny regering. Denna var inte som den socialdemokratiska präglad och namngiven av statsministern, utan hade sin speciella karaktär som borgerlig samlingsregering, utgången ur de två största borgerliga partierna och med dessa två partiers mest kända och inflytelserika män på nyckelposterna. Venstre besatte således statsministerposten med ordföranden i partiets riksdagsgrupp, f. jordbruksministern lantbrukare Erik Eriksen, finansministerposten med professorn i nationalekonomi Thorkil Kristensen, försvarsministerposten med hypoteksbankdirektör Harald Petersen och justitieministerposten med rådmannen fröken Helga Pedersen. Konservativa folkpartiet besatte utrikesministerposten med Ole Bjørn Kraft, inrikesminister blev borgmästare Aksel Møller, socialminister generalsekreterare Poul Sørensen och handelsminister grosshandlare Ove Weikop. Den utveckling som ledde till regeringsskiftet var samtidigt årets politiska och ekonomiska journal. I början av en upprustningskonjunktur visar råvaror och industriprodukter hastigt starkt stigande tendens, medan livsmedlen långsamt följer efter. För ett land som Danmark med en betydande livsmedelsexport och omfattande import av industrivaror kan uppstå en tillfällig "prisklämma", som kan medföra ett obehagligt stort underskott för utrikeshandeln. Denna prisklämma blev i Danmark desto kraftigare som livsmedelsleveranserna till Storbritannien, den största avnämaren av danska jordbruksprodukter, var prisbundna genom långtidsavtal, för vilka förutsättningen var sjunkande priser, medan prisbildningen för industrivaruimporten från Storbritannien var fri. Det skulle vara oriktigt att påstå att den socialdemokratiska regeringen bar ansvaret för denna utveckling, så mycket mer som handelsavtalen med England 367