procent. Åtgärden ansågs vara så allvarlig att riksdagen avbröt sin vinterferie för alt fem dagar senare samlas i Helsingfors i syfte att debattera lönefrågan. Även om regeringens åtgärd i offentligheten utsattes för en häftig kritik, fann riksdagen omsider att lönehöjningen kunde accepteras. Dess försvarare hävdade, att den icke skulle få några kännbara och än mindre vådliga följder för den ekonomiska stabilisering, vilken uppställts såsom ett mål, eftersträvat av alla. Längre fram, då motsättningarna mellan socialdemokraterna och bondeförbundet blivit häftigare, blev ministären Fagerholm sannerligen erinrad om vad lönebeslutet i början av januari hade inneburit och vilka betydelsefulla spärrar mot inflationen det hade avlägsnat. Skärpta motsättningar Ministären Kekkonen hade icke heller suttit många veckor förrän den fann det påkallat att uppmärksamgöra nationen på huru illa dess föregångare hade ryktat sitt värv, enkannerligen på det ekonomiska området. I samband med framläggandet av en tilläggsbudget sades det antingen av regeringens medlemmar eller av dess anhängare i riksdagen och pressen, att statsfinansernas underlag var högeligen försvagat och det talades t. o. m. om att den avgående regeringen lämnat efter sig ett "konkursbo". Denna argumentering tillbakavisades dock energiskt och temperamentsfull! av socialdemokraterna, som anklagade motparten för avsiktligt svartmåleri, omåttliga överdrifter och folkpsykologiskt skadliga försök att genom chockverkan stämma opinionen till sin fördel. I slutet av mars hade läget utvecklats därhän, att de förhandlingar om lönerna, som inletts mellan arbetsgivarna och den fackliga landsorganisationen, befanns vara resultatlösa. Då regeringen i början av april, med åberopande av statens finansiella nödläge, höjde priserna på en mängd varor (bl. a. tobak, socker och kaffe) märkte man att läget i ett allt snabbare tempo fick en krisartad karaktär. Tjänstemännen formulerade ultima-tumbetonade krav på lönehöjningar, och lokförarna gick ut i strejk. Ett par dagar senare skymtade generalstrejken som ett bistert hot i perspektivet. Den sammanstötningen undveks emellertid genom en medling, vid vilken K.-A. Fagerholm -— denne hade den 23 mars valts till talman i riksdagen — fungerade som ordförande. Uppgörelsen mellan de båda arbetsmarknadsparternas delegerade träffades natten till den 8 maj och innebar en förhöjning av lönerna Bland alla dem som uppvaktade president Paasikivi på hans 80-àrsdag var även denna flicka. 1 mitten fru Paasikivi och till höger kanslichefen Bruno Kivikoski. 383