Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejneaffärens vidare utveckling - Utlåtandet får rekordartad publicitet - Kommissionens sammanfattning av utredningen - Fallet Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kreugerkraschen 1932 för att finna något jämförligt. Svenska Dagbladet till
exempel anslog omkring 26 spalter åt saken, ty, sade tidningen, ”på grund av
den stora betydelse som tillagts kommissionens arbete och den omfattande
diskussion, som ägt rum, har Svenska Dagbladet ansett det angeläget att ge ett så
fullständigt referat som möjligt av kommissionens betänkande”.
Kommissionen tillsattes som nämnts den 15 september 1950 och höll sitt första
sammanträde den 22 september. Sammanlagt sammanträdde kommissionen 80
gånger och omkring 100 personer var i förhör inför kommissionen, som dock
icke ägde laglig möjlighet att höra någon under edsansvar.
”Utredning angående myndigheternas förhållande i den s. k. Kejneaffären m.
m.” ingick som n:r 21 i Statens offentliga utredningar 1951. Det var ett
omfångsrikt aktstycke på 323 sidor. Utlåtandet karakteriserades av ett lättflytande
skrivsätt, där den s. k. kurialsvenskan var bannlyst, och hade en klar och redig, ja
”journalistisk” disposition med överskådliga kapitel- och mellanrubriker.
Efter en inledning, vari i korthet redogjordes för Kejneaffärens upprinnelse
och utveckling, övergick kommissionen till en synnerligen detaljrik granskning av
statsrådet Quensels förbindelser med en asocial person, som i betänkandet gick
under täcknamnet Tore Svensson; Svensson hade under en lång följd av år fått
hjälp och understöd av Quensel, och såsom grund för påstådd inaktivitet från
polis- och åklagarmyndigheternas sida hade i den offentliga debatten antytts, att
en homosexuellt färgad förbindelse förelegat mellan Q. och S. Utlåtandet ingick
därpå på myndigheternas åtgärder i anslutning till branden i Krukmakargatan 4,
upptog därefter frågan om de förkomna protokollen (se Sv. D. Ä. XXVIII sid.
80—81) och granskade slutligen myndigheternas handläggning av pastor Kejnes
anmälningar mot förre predikanten Gösta Malmberg m. fl. (se Sv. D. Ä. XXVIII
sid. 80) och åtgörandena i samband med den s. k. knivfällan (se Sv. D. Ä. XXVIII
sid. 81).
Kommissionens sammanfattning av utredningen
Här följer nu in extenso kommissionens allmänna sammanfattning av
utredningen:
Kommissionen har, med anledning av de i den s. k. Kejneaffären framkomna påståendena
om a+t polis- och åklagarmyndigheterna skulle gjort oriktiga ingripanden eller underlåtit att
fullgöra sina skyldigheter till följd av direktiv från högre instanser eller av ovidkommande
hänsyn, haft att verkställa utredning rörande myndigheternas förhållande i denna sak. Då
påståendena gått ut på att statsrådet Quensel varit den som legat bakom sådana direktiv eller
varit föi emål för dylika hänsyn, har kommissionen upptagit till bedömande även åtgärder från
Quensels egen sida, som kunnat vara ägnade att leda till sådana oriktiga förfaranden från
myndigheternas sida.
Det ärende, som i första hand ankommit på kommissionen, har varit myndigheternas
handläggning av Kejnes anmälningar mot Malmberg m. fl. Kommissionen har i detta ärende
funnit anledning till klander beträffande polismyndigheternas handläggning i så måtto att
ärendets överlämnande till åklagarmyndigheten onödigtvis och felaktigt fördröjts. I detta
sammanhang har kommissionen också påtalat att polisen vid överlämnandet av ärendet till
åklagarmyndigheten underlåtit att underrätta denna om ärendets karaktär. Kritiska
uttalanden ha vidare gjorts i fråga om uraktlåtenhet att höra vissa uppgiftslämnare ävensom i fråga
om underlåtenhet att skaffa uppgifter om och höra personer för vilka Malmberg varit
övervakare eller tillsynsman. Beträffande åklagarmyndighetens handläggning har framhållits, att
kontakten mellan de unga åklagare som haft att handlägga ärendet och deras närmaste chef
icke synes ha varit fullt tillfredsställande. — På två punkter har kommissionen funnit att
anmärkningar, som i underståthållare Wahlbäcks utredning riktats mot intendent Zetterquist,
icke kunnat vidhållas.
Fallet Malmberg
Vad angår de omständigheter, som kunna ha föranlett den otillfredsställande
handläggningen, finnes det enligt kommissionens mening intet stöd för att Zetterquists handläggning
av Kejnes anmälan mot Malmberg påverkats av direktiv från högre ort eller av en önskan
att skydda Quensel eller andra personer från att för dem ofördelaktiga förhållanden av
homo
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
