sexuell natur skulle komma i dagen. Emellertid har kommissionen dryftat andra förklaringsgrunder till den bristande aktiviteten vid sakens behandling, såsom en viss obenägenhet från polisens sida att syssla med sexualförlöpningar. I detta sammanhang vill kommissionen med hänsyn till de vådor för ungdomen, som den kriminella homosexualiteten innebär, understryka vikten av att ingen möda lämnas ospard från myndigheternas sida att komma till rätta med fall där skäl till misstanke om sådan kriminalitet äro för handen. Allvarliga erinringar mot stadsfiskal Meijer Kommissionen har vidare haft att pröva myndigheternas handläggning av Anders Hellsta-dius uppgifter, angående Kejne. I detta ärende har kommissionen funnit anledning till erinringar, vilka i huvudsak hänföra sig till stadsfiskal Meijers handläggning av ärendet. Särskilt allvarliga äro de erinringar, som kommissionen ansett kunna riktas mot Meijers beslut om Hellstadius besök hos pastor Kejne, den s. k. knivfällan. Kommissionen har, ej minst med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet, funnit angeläget att det blir ovedersägligen fastslaget att en undersökningsmetod av det slag, som här kommit till användning, icke varit tillbörlig under föreliggande förhållanden. Från, vänster: pastor Karl-Erik Kejne, statsrådet Nils Quensel och f. överståthållaren Torsten Nothin. Kommissionen har ingående behandlat myndigheternas handläggning av ärenden avseende Tore Svensson. Härutinnan har kommissionen funnit anledning till allvarliga erinringar rörande vad som förekommit i samband med Svenssons intagning på Beckomberga sjukhus i september 1949. Såvitt gäller Quensel har kommissionen funnit anmärkningsvärt att denne hos Zetter-quist — i syfte att få Svensson behandlad för kroppssjukdom — hemställt om Svenssons omhändertagande för sinnesundersökning. Vidare har kommissionen påtalat, att Quensel, sedan fråga uppkommit om Svenssons behandling såsom lösdrivare, sökt inverka på polismyndighetens avgörande i saken. Vad därefter gäller åtgärder från polisens sida har kommissionen framställt anmärkning mot Zetterquists åtgärd att föranstalta om Svenssons omhändertagande för sinnesundersökning. Främst har emellertid kommissionen i denna del vänt sig mot att professor Alfred Petrén i egenskap av polisläkare utfärdat vårdattest för Svenssons intagning på Beckomberga, en åtgärd som kommissionen funnit ingiva de allvarligaste betänkligheter. Quensel borde ha iakttagit större varsamhet Vad gäller myndigheternas befattning med makarna Svensson i mars och april 1950 har det för kommissionen framstått såsom anmärkningsvärt, att polisen anlitats för att söka förekomma att fru Svensson ingav skilsmässoansökan. Polisens verksamhet i detta sammanhang har synts kommissionen vittna om ett mera långt gående intresse och större aktivitet än som kan antagas komma en medborgare i allmänhet till del. Socialvårdsmyndigheternas befattning med Svensson och hans hustru har icke givit kommissionen anledning till erinran. — Med anledning av vad som framkommit vid kommissionens granskning av myndigheternas befattning med Svensson och hans hustru vid olika tillfällen på senare år har det synts kommissionen att mot Quensel kan riktas den kritiken att han med hänsyn till sin ställning, vilken varit 45