Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejneaffärens vidare utveckling - Quensel borde ha iakttagit större varsamhet - De försvunna protokollsbladen - Quensels försäkringar får vitsord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägnad att giva särskild auktoritet åt hänvändelser från hans sida och därför lätt kunnat rubba
objektiviteten i myndigheternas handlande, bort iakttaga större varsamhet i sin kontakt med
myndigheterna.
Kommissionen har undersökt omständigheterna kring branden i Krukmakargatan 4 den 31
december 1936. Angående orsaken till branden, varvid en yngling som kommissionen kallat
Willy omkom, har kommissionen kommit till det resultatet, att åtskilliga vägande
omständigheter kunna anföras mot alla de teorier, som gå ut på att elden varit anlagd, samt att intet
motsäger den av polisen framlagda teorien att branden orsakats av olyckshändelse. Med anledning
av ett påstående att Quensel ingripit för att hindra att polisutredningen riktades mot Svensson
har kommissionen konstaterat, att Quensel väl ingripit men att detta icke skett för att lägga
hinder i vägen för utredningen till skydd för en eventuell gärningsman utan att han tvärtom
ingripit för att omständigheterna kring branden skulle bli fullständigt utredda.
De försvunna protokollsbladen
Kommissionen har ytterligare upptagit till behandling påståendena att polisförhörsprotokoll
förkommit ur dossiern i ärendet rörande nyssnämnda brand. I denna del har kommissionen
granskat och kompletterat den av assessor Fries tidigare verkställda utredningen. I likhet med
Fries har kommissionen ansett sig böra utgå ifrån att i dossiern förvarats förhörsprotokoll,
som innehållit uppgifter att Willy blivit föreställd för Quensel av Svensson och fått pengar av
Quensel, samt att handlingen eller handlingarna avlägsnats ur dossiern vid något tillfälle
mellan den 15 april och den 17 juni 1950. Kommissionen har anfört olika tänkbara
förklaringsgrunder till att handlingarna försvunnit.
Härjämte har kommissionen upptagit den under dess utredning uppkomna frågan om
ytterligare polisförhörsprotokoll avseende Quensels personliga förhållanden förkommit. Under
kommissionens utredning har förutvarande överståthållaren Nothin uppgivit, att han på sin tid till
regeringen överlämnat polisprotokoll, av närmare angivet innehåll, tydande på att Quensel skulle
vara homosexuell. Någon handling av det angivna innehållet har icke kunnat påträffas.
Kommissionen har sökt utreda huruvida några handlingar med det angivna innehållet förefunnits
och sedermera förkommit eller om förväxling förelegat med uppgifter som Nothin muntligen
erhållit. Kommissionen har ansett sig icke kunna intaga någon bestämd ståndpunkt till denna
fråga.
Quensels försäkringar får vitsord
Kommissionen har såsom framgår av dess utredning i olika sammanhang behandlat spörsmål,
som angå homosexuella förbindelser från Quensels sida. Dessa spörsmål avse hans förhållande
till Svensson och Willy. Däremot har till kommissionens kännedom ej kommit något fall som
gett upphov till misstanke att sådanx förbindelse förelegat med någon annan person än de nu
nämnda. Uppenbart äger Quensel att mot påståenden och misstankar av denna art åtnjuta
samma skydd för sitt medborgerliga anseende som tillkommer varje annan samhällsmedlem.
Ej minst ur denna synpunkt har kommissionen ansett sig icke kunna underlåta att till
granskning upptaga vad sålunda framkommit mot Quensel. Granskningen har lett till att intet
framkommit som är ägnat att rubba tilltron till Quensels försäkran att han aldrig haft homosexuellt
umgänge med Svensson, Willy eller någon annan person.
Av kommissionens utredning framgår, att i vissa kretsar rått en ganska samstämmig
uppfattning om att Quensel varit homosexuell. Sådana misstankar ha kunnat påvisas, till en del sedan
lång tid tillbaka, bland vissa befattningshavare inom polis- och socialvårdsmyndigheterna och
även på annat håll. Dessa misstankar ha, enligt vad ett flertal uppgiftslämnare intygat,
väsentligen grundat sig på den långvariga och omfattande hjälpverksamhet, som Quensel ägnat
Svensson och Wjlly; de ha särskilt hos polis- och socialvårdsmyndigheterna fått näring genom
ständigt nya ingripanden från Quensels sida i förhållande till makarna Svensson. Även om det
synes förklarligt att sådana misstankar uppkommit och fortspritts är det å andra sidan
uppenbart, att dylika allmänna förmodanden icke kunna tilläggas den betydelse att de skulle utgöra
bevis för visst homosexuellt handlingssätt från Quensels sida. De motiv, som må ha legat till
grund för Quensels hjälpverksamhet, undandraga sig ett närmare bedömande av utomstående.
Angående dessa motiv kan endast hänvisas till vad Quensel själv anfört därom. Att han från
hösten 1949, sedan fru Svensson inlett sin aktion, varit i hög grad angelägen om att förebygga
offentlig skandal är i och för sig intet bevis på riktigheten av de mot honom framställda
beskyllningarna.
Såsom av denna sammanfattning framgår har kommissionen, jämte det att den funnit
anledning till kritiska uttalanden rörande vissa av Quensels åtgöranden, riktat anmärkningar eller
erinringar mot myndigheter eller tjänstemän för vissa åtgärder eller beslut. Kommissionen
finner det emellertid .angeläget att understryka att den ej kunnat finna att, i den mån
myndigheterna i Malmbergs- och Hellstadiusärendena gjort oriktiga ingripanden eller underlåtit att
fullgöra sina skyldigheter, detta föranletts av direktiv från högre ort eller av ovidkommande
hänsyn. De anmärkningar som kommissionen på vissa punkter riktat mot myndigheterna
kunna icke tagas till intäkt för framkomna påståenden att vad i saken förekommit är ägnat att:
rubba medborgarnas förtroende för myndigheternas oberoende och självständighet.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
