- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugonionde årgången (händelserna 1951) /
48

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejneaffärens vidare utveckling - Stadsrådet Quensel skriver till kommissionen - Pressopinionen om utredningen - Snabb tillnyktring i allmänna opinionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Beträffande det öfverlämnade materialet har Advokaten Lindberg godhetsfullt åtagit sig att
till kommissionen befordra hvad jag i öfrigt har att andraga.

7 juni 1951. N, Quensel

Pressopinionen om utredningen

Kommissionsutlåtandet blev som väntat föremål för vidlyftiga
presskommentarer. Genomgående vitsordades, att kommissionen utfört ett samvetsgrant och
gediget utredningsarbete — ”en i svenskt utredningsväsen säkerligen enastående
och skicklig arbetsprestation” (Svenska Dagbladet); ”Kommissionen har gjort ett
gediget arbete och utvecklat en aktningsvärd ambition att få fram fylligt
be-dömningsmaterial” (Dagens Nyheter); ”en ovanligt omsorgsfull, skicklig och
skarpsinnig utredning” (Stockholms-Tidningen). Vad betänkandets slutsatser
beträffar var pressopinionen delad i sina omdömen: en del tidningar underströk
de kritiska synpunkterna i utredningen, andra åter fäste mera vikt vid de
positiva, friande uttalandena. Ett mycket stort antal tidningar av olika politisk
färg ansåg att statsrådet Quensel borde lämna regeringen som en följd av vad
som blottats i betänkandet om hans handlingssätt.

”Utan ’att sväva på målet har den enhälliga medborgarkommissionen fällt sin dom i den
huvudfråga kommissionen haft att behandla”, uttalade Svenska Dagbladet och skrev vidare:
”Härmed borde grunden för den länge florerande och på sina håll ivrigt omhuldade mytbildningen
ha undanröjts. Enligt denna vulgära föreställning vore myndigheterna i Stockholm, högre som
lägre, utsatta för påtryckningar från en med hemlig makt utrustad homosexuell kamarilla,
vilken sökte skydda brottslingar och förföljde personer, som ville rensa upp i det homosexuella
prostitutionsträsket. Fantasier av detta slag borde nu självdö.” Beträffande statsrådet Quensel
yttrade Sv. D.: ”1 ryktessmideriet har han utpekats såsom ledare för den uppgivna kamarillan,
och olika förehavanden av brottslig natur ha, direkt eller indirekt, i antydningarnas försåtliga
form, lagts honom till last. För herr Quensel bör det kännas som en befrielse att kommissionens
sammanfattande anmärkningar gentemot honom inskränka sig till att han med hänsyn till sin
ställning och auktoritet ’bort iakttaga större varsamhet i sin kontakt med myndigheterna . . .’ En
utomstående torde ha svårt att sätta sig in i det lidande som en person i herr Quensels ställning,
utsatt för en så intensiv och neslig förtalskampanj, haft att utstå. Bakom skymtar en mänsklig
tragedi, icke mindre gripande därför att den sammanhänger med hans särpräglade personlighet
och hans hjälpsamhet. Med fog kan mot herr Quensel göras gällande att han i vissa spörsmål
visat en klandervärd brist på omdöme, att hans understödsverksamhet varit oklok och att han
icke med nödig kraft hållit utpressare ifrån sig och sitt ämbetsrum. Om detta skulle medföra,
att han själv, i uppsåt att skydda sitt ämbete från varje skugga, önskar att i samband med
en sannolikt förestående rekonstruktion av regeringen Erlander övergå till annan statstjänst,
kan han nu göra detta, rentvådd från de oerhörda anklagelser, som riktats mot honom.”

Snabb tillnyktring i allmänna opinionen

Ganska snart efter publicerandet av Kejnerapporten kunde man förmärka en
tydlig leda vid allt vad affären Kejne beträffar. ”Kejnekommissionens rapport
innehöll ungefär vad man kunde ana sig till”, skrev redaktör Erik Wästberg
redan den 18 juli i sin ”Kring”-krönika i Sv. D. och fortsatte: ”Verkligheten är
aldrig så märkvärdig som skvallertanternas dikt. Men till och med när rapporten
föreligger, hänger många tidningar upp sig på små luckor, på några opublicerade
sidor, på några tvivelaktiga detaljer. Varför? Därför att man tidigare vecka efter
vecka kört på förtalslinjen och måste täcka återtåget. Därför att den pikanta
detaljen ger ofantligt många fler läsare än ett tråkigt frikännande”.
”Allmänheten har av allt att döma redan blivit mätt och trött på den diskussion som
Kejnekommissionens rapport rivit upp”, skrev Expressen den 6 augusti.
”Allmänheten vill absolut inte höra mer om ’homosexuella ligor’ och knappast heller
om statsrådet Quensel.” Samma dag tog Dagens Nyheter på ledande plats under
rubriken ”En rättskränkning” upp frågan om det verkligen varit nödvändigt för
kommissionen att så ingående blotta en medborgares intimaste privatliv. ”Även
om det kan fastslås att vissa betydande allmänintressen gagnades av att en
enskild medborgare — som inte begått någon straffbar handling — mot sin vilja
avkläddes inför allt folket, har därmed denna handling fått ett godtagbart
försvar?... Ställes problemet så, blir frågan oroande. Man förstår den reaktion som

48

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Feb 3 12:50:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1951/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free