Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejneaffärens vidare utveckling - Snabb tillnyktring i allmänna opinionen - Kejnekommissionens ledamöter rentvåddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte kan godta att den enskildes rätt
offras, även om syftet är så hedervärt
som att återställa förtroendet för
rättsordningen. Det har begåtts ett fel, ett
svårt fel, som det inte tjänar någonting
till att dölja... Vi har alla ansvaret för
att vakthållningen inte var tillräckligt
fast mot den psykos som grep omkring
sig. Slutsatsen kan bara bli en: nästa
gång får inte något liknande inträffa.”
I en ledare den 22 augusti rubricerad
”Eftertanke i Kejneaffären” framhöll
Sv. D. bland annat att tillnyktrandet
gått fort och att den allmänna
opinionen nu tycks ”ha vaknat till insikt om,
att Kejneaffären rymmer
problemställningar av annan innebörd än de, som
först föllo i ögonen”. Metoden med
särskilda parlamentariska
undersökningskommissioner manar icke till
efterföljd, skrev tidningen.
Den 20 juli förordnades landsfogde
Henrik Enhörning i Örebro till
särskild riksåklagare med uppgift att
utföra de åtal vilka kunde bli en följd
av Kejnekommissionens utredning och
JK-utredningen rörande dels påstådd
illegal telefonavlyssning, dels
beskyllningar mot Kejnekommissionens
ledamöter (beträffande den sistnämnda
utredningen, se fortsättningen). Något
beslut om åtal fattades icke under årets
lopp.
I Kejnekommissionens utredning förekom
även denna bild av verkstaden i gårdshuset
Krukmakargatan b. Vid brand i denna
verkstad den 31 december 1936 omkom en ung
man, av kommissionen kallad Willy. Var det
mordbrand och bragtes Willy om livet?
Kejnekommissionens ledamöter rentvåddes
Den 13 juli överlämnades till regeringen den utredning som JK
föranstaltat med anledning av påståendena om illegal telefonavlyssning i Kejneaffären
och av Kejne förmedlade beskyllningar mot fyra kommissionsledamöter för
homosexualitet (se Sv. D. Å. XXVIII sid. 82). Utredningen hade verkställts
av rådman Erik Tammelin med biträde av hovrättsfiskal Eskil H e
11-ner och förelåg i en skrift på 110 sidor. Rådman Tammelin har, skrev Sv. D.,
”skilt sig från sitt uppdrag på ett till synes mönstergillt sätt: arbetsresultatet kan
sägas utgöra ett föredöme i fråga om noggrannhet, balanserat omdöme och
vederhäftig precision”.
I fråga om den påstådda illegala telefonavlyssningen uttalade
utredningsmannen följande: ”Sammanfattningsvis kan anföras, å ena sidan att intet i minsta
mån hållbart bevis framkommit för att illegal telefonavlyssning ägt rum och å
andra sidan att vägande skäl kunna anföras mot att sådan avlyssning förekommit.
Med hänsyn härtill måste utredningen anses berättiga det uttalandet, att de
framställda påståendena äro grundlösa.” Beskyllningarna mot fyra av kommissionens
ledamöter förklarade utredningsmannen helt sakna grund.
4
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
