Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Större lönekonflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Större lönekonflikter 1951
En segsliten lönekonflikt — unik så till vida att den blev anledning till en
extra riksdagssession — pågick under större delen av året mellan Svenska
landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet å eria sidan och Svensk
sjuk-sköterskeförening å den andra och gällde lönegradsplacering för omkring 8 000
sjuksköterskor. Förhandlingar inleddes i Stockholm den 22 februari med
borgmästare L. G. Ohlsson i Hälsingborg som opartisk ordförande, varvid från
sköterskornas sida krävdes uppflyttning med fyra lönegrader, motsvarande omkring
100 kr. i månaden på dyraste ort. Den 13 mars förklarades förhandlingarna
strandade, varefter regeringen den 16 i samma månad tillsatte en medlingskommission
bestående av landshövding Bergquist och borgmästare Ohlsson. Natten till den
25 april strandade emellertid även de nya förhandlingarna inför kommissionen
och som en första stridsåtgärd följde den 1 maj uppsägningar på tre månader
från så gott som alla operations- och andra specialsköterskor i Stockholms stad och
län, tillsammans 156, och den 15 maj följde 465 nya uppsägningar från sköterskor
vid de statliga sjukhusen i Stockholm samt vid sjukvårdsinrättningar i
Gävleborgs län och Göteborgs stad.
Nästa steg i konflikten blev ett ovanligt ingripande från regeringens sida. Den
15 juni behandlades i konselj och remitterades till lagrådet förslag till
fullmaktslag om obligatorisk skiljedom och tjänsteplikt för sjuksköterskorna, avsett att
föreläggas riksdagen vid en extra session. Detta regeringens ingripande mot ena
parten i en lönekonflikt utsattes för en synnerligen skarp kritik i den borgerliga
pressen, där det betonades att någon liknande åtgärd aldrig ifrågasatts under de
LO-anslutna portvakternas och kommunalarbetarnas lönekonflikter, vilka även
medfört betydande sanitära vådor. Det framhölls vidare, att den lön
sjuksköterskorna begärt ungefär motsvarade lönen för en slöjdlärare eller en
telegrafexpedi-tör. Protester mot den föreslagna tvångslagstiftningen framfördes till regeringen
även från bl. a. Sveriges läkarförbund.
Den 9 juli kallades parterna i konflikten av landshövding Bergquist till nya
förhandlingar, och efter intensiva överläggningar i flera dygn framlade
med-lingskommissionen på kvällen den 12 juli ett förslag till uppgörelse, som
landstings- och stadsförbunden accepterade men sjuksköterskeföreningen avslog. Nya
förhandlingar upptogs emellertid den 28 augusti och i samband därmed avlystes
beslutade stridsåtgärder först till den 18 och senare till den 26 september. På
morgonen den 31 augusti strandade förhandlingarna dock på nytt och nu satte
regeringen sitt förslag om tvångslag i verket. I konselj på Sofiero den 1
september beslöts att inkalla riksdagen till extra session torsdagen den 6 september.
På torsdagsförmiddagen före riksdagens sammanträde gjorde
medlingskom-missionen på inrikesminister Mossbergs uppmaning ett sista försök att ena
parterna utan tillgripande av tvångslagen. Efter 37 timmars hård förhandlingspress
ledde detta försök äntligen till en preliminär uppgörelse kl. 22 på fredagen
och fredsslutet säkrades definitivt måndagen den 10 september. Uppgörelsen
innebar en uppflyttning för sköterskorna med två lönegrader, reglering av
övertidsersättningen m. fl. förmåner retroaktivt från årets början. Löneförbättringen
beräknades till omkring 30 procent på 1950 års löner och kostade landstingen och
de berörda städerna omkring 15 miljoner kr.
Sedan konflikten sålunda bragts ur världen fattades i konselj på Sofiero den 12
september beslut om att återkalla propositionen om tvångslagstiftning.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
