Större lönekonflikter 1951 En segsliten lönekonflikt — unik så till vida att den blev anledning till en extra riksdagssession — pågick under större delen av året mellan Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet å eria sidan och Svensk sjuk-sköterskeförening å den andra och gällde lönegradsplacering för omkring 8 000 sjuksköterskor. Förhandlingar inleddes i Stockholm den 22 februari med borgmästare L. G. Ohlsson i Hälsingborg som opartisk ordförande, varvid från sköterskornas sida krävdes uppflyttning med fyra lönegrader, motsvarande omkring 100 kr. i månaden på dyraste ort. Den 13 mars förklarades förhandlingarna strandade, varefter regeringen den 16 i samma månad tillsatte en medlingskommission bestående av landshövding Bergquist och borgmästare Ohlsson. Natten till den 25 april strandade emellertid även de nya förhandlingarna inför kommissionen och som en första stridsåtgärd följde den 1 maj uppsägningar på tre månader från så gott som alla operations- och andra specialsköterskor i Stockholms stad och län, tillsammans 156, och den 15 maj följde 465 nya uppsägningar från sköterskor vid de statliga sjukhusen i Stockholm samt vid sjukvårdsinrättningar i Gävleborgs län och Göteborgs stad. Nästa steg i konflikten blev ett ovanligt ingripande från regeringens sida. Den 15 juni behandlades i konselj och remitterades till lagrådet förslag till fullmaktslag om obligatorisk skiljedom och tjänsteplikt för sjuksköterskorna, avsett att föreläggas riksdagen vid en extra session. Detta regeringens ingripande mot ena parten i en lönekonflikt utsattes för en synnerligen skarp kritik i den borgerliga pressen, där det betonades att någon liknande åtgärd aldrig ifrågasatts under de LO-anslutna portvakternas och kommunalarbetarnas lönekonflikter, vilka även medfört betydande sanitära vådor. Det framhölls vidare, att den lön sjuksköterskorna begärt ungefär motsvarade lönen för en slöjdlärare eller en telegrafexpedi-tör. Protester mot den föreslagna tvångslagstiftningen framfördes till regeringen även från bl. a. Sveriges läkarförbund. Den 9 juli kallades parterna i konflikten av landshövding Bergquist till nya förhandlingar, och efter intensiva överläggningar i flera dygn framlade med-lingskommissionen på kvällen den 12 juli ett förslag till uppgörelse, som landstings- och stadsförbunden accepterade men sjuksköterskeföreningen avslog. Nya förhandlingar upptogs emellertid den 28 augusti och i samband därmed avlystes beslutade stridsåtgärder först till den 18 och senare till den 26 september. På morgonen den 31 augusti strandade förhandlingarna dock på nytt och nu satte regeringen sitt förslag om tvångslag i verket. I konselj på Sofiero den 1 september beslöts att inkalla riksdagen till extra session torsdagen den 6 september. På torsdagsförmiddagen före riksdagens sammanträde gjorde medlingskom-missionen på inrikesminister Mossbergs uppmaning ett sista försök att ena parterna utan tillgripande av tvångslagen. Efter 37 timmars hård förhandlingspress ledde detta försök äntligen till en preliminär uppgörelse kl. 22 på fredagen och fredsslutet säkrades definitivt måndagen den 10 september. Uppgörelsen innebar en uppflyttning för sköterskorna med två lönegrader, reglering av övertidsersättningen m. fl. förmåner retroaktivt från årets början. Löneförbättringen beräknades till omkring 30 procent på 1950 års löner och kostade landstingen och de berörda städerna omkring 15 miljoner kr. Sedan konflikten sålunda bragts ur världen fattades i konselj på Sofiero den 12 september beslut om att återkalla propositionen om tvångslagstiftning. 50