Två glada krigare i Västgötamanövem. Överbefälhavaren hade redan 1950 föreslagit K. M:t att en försvarshögskola för högre försvarsstudier borde inrättas, avsedd även för civil personal med betydelsefulla poster i samhället under krig. 1951 års riksdag stannade emellertid tills vidare för en provisorisk organisation i avvaktan på erfarenheter. En kurs genomfördes under hösten. Artilleri- och ingenjörhögskolan införlivades med krigshögskolan. Den första fallskärmsjägarkursen för aktivt befäl ur armén anordnades. Flygvapnet fyllde 25 år, vilket celebrerades med uppmärksammade uppvisningar över storstäderna. Rekryteringsläget vid krigsmakten var fortfarande bekymmersamt, vid flygvapnet främst i fråga om s. k. fältflygare, vid marinen och armén underbefäl (instruktörer). Chefen för armén framlade i november ett uppmärksammat förslag till underbefälsfrågans lösning, innebärande att samtliga truppinstruktörer skulle beredas pensionsberättigande befattningar inom armén samtidigt som volontär-institutionen avskaffades. 1948 års befälsutredning, som skulle söka skapa ett s. k. enhetsbefäl, ingick i sitt fjärde år utan att något resultat förmärktes. I en artikel i Finanstidningen i slutet av året framhöll den nye överbefälhavaren beträffande främst verkstadsindustriens produktion av krigsmateriel, att viktiga leveranser alltjämt släpade efter. Förhoppningarna om en välvillig behandling av försvarsbeställningarna ur prioritetssynpunkt utan tvångsingripanden hade icke alltid infriats. Mot denna bakgrund får man se den uppmärksammade s. k. Meyerhöfferaffären, som slutade med att infanteriinspektören avgick efter kraftiga angrepp främst på försvarsminister Vougt i fråga om tillverkningen av närpansarvärnsvapen för armén. 95