- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugonionde årgången (händelserna 1951) /
96

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkokrönika. Av docent Åke V. Ström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kyrkokrönika 1951

Av docent ÅKE V. STRÖM

Den 1 jan. 1952 trädde ett par mycket uppmärksammade nya författningar i
kraft, som knappast torde få någon djupgående betydelse för svenska
kyrkans eget liv och arbete men så mycket större för hennes yttre ställning, framför
allt hennes förhållande till staten. Under år 1951, då dessa lagar slutgiltigt
formulerades och antogs, blev därför också diskussionen om kyrka och stat
synnerligen livlig.

Det märkliga är därvid, att de båda lagarna visade sig ha alldeles motsatt
tendens i fråga om just denna relation. Ett drag i riktning mot försvagande av
förbindelsen mellan stat och kyrka utgjorde beslutet om Sveriges första
religionsfrihetslag den 19 maj. Förslag i ärendet hade framlagts den 28 maj 1949 av
sakkunniga, som arbetat sedan 1943. För detta förslag redogjordes i Årsboken XXVII,
s. 71. I den antagna lagen hade skillnaden mellan trossamfund och
trossamman-slutningar bortfallit, varjämte dopet uttryckligen nämndes såsom en form av
inträde i kyrkan. Fritt utträde beviljades var och en som så önskar. En
gallup-undersökning förutsåg, att knappt 200 000 personer skulle begagna denna
möjlighet, därav 40 000 frikyrkliga (mest pingstvänner) och 150 000 andra, men från
ledande frikyrkligt håll bedrevs mot årets slut en stark propaganda för utträde.
Flera punkter i lagen var föremål för diskussion och olika bedömning, t. ex.
om befogenhet att upprätta kloster, om kompetensvillkoren för
kristendomslärare och om prästs vigselskyldighet. Den sistnämnda frågan fick belysning av ett
aktuellt fall, i det att pastorsadjunkten Daniel Nordblom blev anmäld för
Göteborgs rådhusrätt för vägran att viga en frånskild person. Yttranden infordrades
av Göteborgs domkapitel och prof. H. Sundberg, som båda yrkade frikännande,
vilket också blev rättens dom. Överklagande väntades emellertid följa.

I rakt motsatt riktning verkade det beslut om pråstlönelag, som fattades av
riksdagen den 25 maj. I december 1949 hade riksdagen i princip beslutat en
förbättring av prästerskapets villkor efter lönestoppets hävande (se föreg. krönikor).
Det nya beslutet med tillämpningsföreskrifter fick emellertid både ett innehåll
och en form som ökar kyrkans bindning vid och underordning under staten. Det
innebar, att prästerna väsentligen inordnades i det statliga löne- och
pensions-reglementet med många konsekvenser i olika riktningar. Beslutet avvek i några
punkter dels från propositionen, dels från utskottsförslaget. Det visade en något
större frikostighet mot prästerna i fråga om förmåner än propositionen och en
större koncilians på de omdebatterade punkterna om vakanssättning och
för-flyttningsskyldighet. Bland tillämpningsföreskrifterna fäste man sig särskilt vid
de verklighetsfrämmande bestämmelserna om fixerade tjänstefria dagar för
präster. I fråga om formen för beslutet gjordes av statsrådet Quensel gällande, att
kyrkomötets medverkan ej var nödvändig, under det att sådan krävdes av flera
kyrkliga och juridiska talesmän. Till slut utlovade statsrådet en utredning. Man
erinrar sig i detta sammanhang de framsynta farhågor, som Anton Niklas
Sundberg i debatten om representationsreformen yttrade i en reservation i
konstitutionsutskottet 1863. De har knappast synts motiverade på 85 år men besannades
nu plötsligt. Han menade, att kyrkans självständighet ej bleve klart tryggad
genom den nya författningen. ”Ej heller har den rätta ordningen emellan
kyrkomötets och riksdagens befogenhet i kyrkliga lagstiftningsfrågor blivit uppställd.”

I samma statskyrkliga riktning gick det lagförslag, som den 2 febr, avlämnades
till statsrådet Quensel av den kommitté, som 1946 tillkallades för att utreda frågan

96

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Feb 3 12:50:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1951/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free