Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkokrönika. Av docent Åke V. Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nio biskopar som deltog i biskopsmötet i januari mottogs av konungen på Stockholms slott.
Från vänster biskoparna Elis Malmeström, Växjö, Gunnar Hultgren, Härnösand, John Cullberg,
Västerås, Bengt Jonzon, Luleå, Gustaf Aulén» Strängnäs, konungen, ärkebiskop Yngve Brilioth,
biskoparna Arvid Runestam, Karlstad, Manfred Björkquist, Stockholm, och Bo Giertz, Göteborg.
om kvinnas behörighet till kyrkliga ämbeten och tjänster. Majoriteten förordade,
att kvinnor, med vissa undantag, skulle äga samma behörighet som män i detta
avseende, och gjorde detta på grundval av en utredning om frågans roll i bibel
och bekännelseskrifter och av hänsyn till den opinion i frågan, som framkommit
främst i sekulariserade kretsar. Förslaget utsändes på remiss till diverse
instanser och hann ej föreläggas kyrkomötet. Samtliga professorer och docenter i
Nya Testamentets exegetik vid rikets universitet — en enda docent undantagen —
offentliggjorde emellertid en förklaring, där de under åberopande av tillgängliga
forskningsresultat påpekade, att ”ett införande av s. k. kvinnliga präster i kyrkan
vore oförenligt med nytestamentlig åskådning och skulle innebära ett avsteg
från troheten mot den heliga Skrift”. Både sakfrågan och exegeternas uttalande
blev föremål för mycket skiftande bedömning.
I rådande situation i fråga om förhållandet mellan stat och kyrka motsågs 1951
års allmänna kyrkomöte med stor spänning. Det sammanträdde 8 sept.—13 okt.
och var det första efter den nya ordning, som gett lekmännen majoritet i kyrkans
beslutande församling. Några större sensationer förekom emellertid knappast.
Religionsfrihetslagen godkändes, liksom K. M:ts förslag till nyordning av Marie
be-bådelsedag, midsommardagen och Alla helgons dag; en debatt om kvinnliga
präster, som en motion kunnat ge upphov till, kom aldrig till stånd, men ett par
motioner om åtgärder mot kyrkliga ceremonier föranledde däremot en diskussion i
åtskilliga timmar.
Två lagstadgade prästmöten hölls under året. Den 12—14 juni samlades
västkustens prästerskap i Göteborg kring så aktuella ting som biskop Giertz’ föredrag
om prästernas vigseltvång, komminister Högbergs avhandling om ”Kungl. Maj :t
och kyrkomötet” och komminister Freemans oration om ”Kyrkan, staten och
7
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
