Kraft- och värmeteknik Ett experiment exemplar av den skyttellösa vävstolen och dess uppfinnare, textilingenjör Max Pääbo. Det första aggregatet i Harsprångets kraftverk sattes i drift i mars och det andra i oktober. Effekten kom därmed upp i ca 225 000 kW. Den nära 3 km långa avloppstunneln var med bredden 13 m och höjden 15, på en mindre del ända till 22 m, den största i världen i sitt slag. Vid Storfinnforsen i Faxälven pågick dammbygget för Krångedebolagets nya kraftverk om 3x33 000 kW. Dammen blir 1 300 m lång och skall höja vattenytan ca 35 m, varvid en magasinssjö med 25 km2 yta bildas. Vattenfallsstyrelsen förberedde utbyggnad av dels Lasele-forsen och två andra forsar i Ängermanälven närmast nedanför Midskogs kraftverk i en station om 110 000 kW, dels Näverede- och Stuguforsarna i Indalsälven i två stationer om 63 000 + 35 000 kW. Av Vattenfallsstyrelsens 380 kV stamlinjer togs den första, Harsprånget—Hallsberg, i sin helhet i drift, t. v. dock med 220 kV spänning. Den andra var under byggnad mellan Storfinnforsen och Enköping, och en tredje planerades för sträckan Hallsberg—Göteborg—västra Skåne. För Harsprånget levererades fyra 380 kV kablar, de första i världen för denna höga spänning. De skall leda strömmen från transformatorerna nere i berget upp till stamlinjen ovan jord. Kopparledaren har 500 mm2 area, och kabelns ytterdiameter är 120 mm. Frågan om överföring av elkraft från Norge över Sverige till Danmark var föremål för nya överläggningar. Det gällde närmast att tillgodogöra sig spillkraft, som eljest ej kan utnyttjas och vilket skulle kunna genomföras för relativt måttliga kostnader. Den nya 120 kV kabeln mellan Hälsingborg och Helsingör togs i bruk. Totala längden är 5,5 km och koppararean 3 X 85 mm2. De tre ledarna ligger i samma plan, vilket ger kabeln flat i stället för som vanligt cirkulär tvärsektion. Inom Ängermanälvens flodområde bedrev Vattenfallsstyrelsen regleringsarbeten på fem olika ställen. Den totala energivinsten beräknades till ca 350 milj. kWh/år. Värmekraftverket vid Tekniska högskolan i Stockholm togs i bruk i sin första etapp. Fullt färdigt får det en kapacitet motsvarande värmebehovet i en stad med 15 000 invånare samt kan därutöver leverera avsevärda mängder elkraft. Avnämare blir förutom högskolan hela den närbelägna ”vetenskapssta-den”. Den ena pannan alstrar ånga med 100 at vid 520° (plats finnes för ännu en dy- 112