Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmen. Av Ellen Liliedahl - Den utländska repertoaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Francesco Golisano i ”Miraklet i Milano” och Brigitte Auber i ”Under Paris’ himmel”.
Arne Sucksdorffs film för året var en beställningssak för
Marshallorganisationen. ”Ett hörn i norr” hade han kallat denna mjukt och poetiskt komponerade
dokumentärfilm kring det skandinaviska samarbetet, som egentligen bara
textmässigt skilde sig från hans övriga produktion och bar sin upphovsmans tydliga
artistiska signum. En reportage- och dokumentärfilm, som oväntat visade sig
fylla högt ställda anspråk på underhållning, var det perfekta resekåseriet
”Tini-Kling”. Regissören Lennart Ehrenborg — tidigare filmrecensent i Svenska
Dagbladet — och fotografen Rune Ericson hade följt med Djurgårdens IF på dess
fotbollsturné till Fjärran östern i ett par månader och därvid under primitiva
och improviserade förhållanden åstadkommit en räcka filmbilder,
beundransvärda som både påpasslig bildjournalistik och fyndigt arrangemang, hopklippta
med lätt och säker hand, lekfullt kommenterade och ackompanjerade.
Den utländska repertoaren
Den amerikanska dominansen i den utländska repertoaren var lika stor
som vanligt, kvantitativt sett. Ur massan av konventionellt välgjord
underhållnings-film, likgiltigt gods och underhaltiga opus kan man som vanligt plocka ut några
starka representanter för Hollywoods rika produktion. Dit hörde Billy Wilders
hårdkokta, realistiskt avslöjande ”Sensationen för dagen”, som med nästan
sadistisk skärpa skildrade en journalistisk bravad, utförd med yttersta hänsynslöshet
av en företrädare för den s. k. gula pressen i USA, och den hyene- och
business-anda som sög näring av dess offer: en genom ett ras instängd man, långsamt
plågad till döds medan reportern med ensamrätt pressade dagligt nyhetsstoff ur
hans tragedi. Icke utan beröringspunkter med denna framställning av
motbjudande sensationsmakeri var ”Fjorton timmar”. Henry Hathaway stod som regissör
för denna likväl måttfullt hållna thriller, byggd på ett fall ur verkligheten.
Realism, hård spänning och stark lokal atmosfär utmärkte Robert Rossens
”Torea-doren”, en mexikansk historia med övertygande personkarakteristik i
huvudrollen, spelad av Mel Ferrer. En annan Ferrer, med förnamnet José, hemförde en
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
